Hemligare kan ingen vara

Jag har gillat alla böcker i serien om Begravningsbyrån Tranan, de har varit mysiga och lättsamma. Men jag kände i slutet av den fjärde boken att det var slut där, det kändes som att allting hade knutits ihop bra. Därför blev jag förvånad när det kom ut en femte bok! Och tyvärr kände jag direkt när jag började den att serien borde ha avslutats; det dök upp nya problem som antingen kändes väldigt lösryckta eller (som oftast) var ett gammalt problem som lösts tidigare men nu tagits upp igen. Eller en gammal situation som det nu uppstår nya problem med. Kort sagt känns det lite som att man greppat efter halmstrån för den här bokens handling.
Det som mest fångade min uppmärksamhet och gjorde mig nyfiken var lite av ett mysterium som uppstod på byrån. Även fast det tilltalar mig kan jag inte låta bli att nämna att även det kändes lösryckt och att mysteriets karaktär inte riktigt passade in i seriens tidigare takt.

Jag vill avsluta med att jag verkligen gillar Ewa Klingbergs böcker och ser fram emot att läsa allt nytt som kommer ut, men att Hemligare Kan Ingen Vara verkligen inte var min favorit, även om den var mysig på sitt sätt och hade sin charm.