Marta sover
Marta schläft
Bok av Romy Hausmann
"Väldigt smart spänning med oväntade vändningar. Bland det bästa jag läst i år!"
Mattias Edvardsson om Romy Hausmanns debutbok Älskade barn
"Ett skakande, originellt och fascinerande verk. Det går inte att sluta läsa."
David Baldacci om Älskade barn
"Marta sover är precis lika storartad som Älskade barn. Romy Hausmann är ett namn inom deckargenren som man verkligen måste lägga på minnet!"
WDR
För många år sedan dömdes Nadja för ett fruktansvärt brott och efter sin frigivning önskar hon sig inget annat än att leva ett helt vanligt liv.
Men sedan sker det ett mord och ett ensligt hus på landsbygden blir skådeplatsen för en bisarr lek. Nadjas förflutna gör henne till det perfekta offret. Och till den perfekta mördaren...
Marta sover är en psykologisk thriller som kryper in under huden på läsaren. En bok om skuld och hämnd - och frågan om en förbrytare någonsin kan bli fri igen.
Romy Hausmann föddes i Östtyskland 1981 och blev som 24-åring redaktionschef för en tv-station i Munchen. När hennes son föddes valde hon att istället arbeta som frilans inom tv. Genom sitt arbete har hon träffat en mängd olika personer vars berättelser hon förmedlat: historier om våld i hemmet, somaliska flyktingar och försummade barn.
Romy Hausmann bor tillsammans med sin familj i en liten stuga i skogen i närheten av Stuttgart. Marta sover är uppföljaren till Älskade barn, som var hennes första bok. Den blev en stor succé i hemlandet med topplaceringar på bästsäljarlistorna under lång tid.
Tack Bokförlaget Nona för recex!
Marta sover handlar om Najda som tidigare blivit dömd för ett fruktansvärt brott. Men när ett mord sker i hennes närhet blir friden hon önskar helt annat. Hon blir den perfekta mördaren att sätta på det mordet, även om hon kanske inte har begått det. Kommer man någonsin ifrån att vara dömd om man blivit dömd?
Jag hade nog alldeles för höga förväntningar på den här boken. Jag sträckläste Hausmanns första bok, Älskade barn, och tyckte den var perfekt. Men något med den här var svårt. Jag hade svårt att ta mig till den, även om den hade intressanta element som den kommenterade på. Just detta med att en som blivit dömd till brott och är ute igen i samhället, ändå speglas som en brottsling och har svårt att få en ny chans.
Jag tror det berodde på att det var många handlingar, mycket fram och tillbaka i tiden och karaktärer som man inte riktigt förstod vad de gjorde där. Speciellt grenen med Paul, vad förde han med berättelsen egentligen? Att det är lättare för advokater att dra det lättaste händelsen och fälla oskyldiga istället för att arbeta mer och faktiskt lösa brottet? Jag hade svårt att känna mig delaktig i boken för allting blev som bara så absurt och skrattretande komiskt, även fast det skulle vara spännande och svårt att lägga ifrån sig.
Däremot gillade jag extremt mycket Nadja som huvudkaraktär. Hon var svår att lita på, man visste inte vart man hade henne och det var lätt att börja tro något helt annat än vad som var sanningen. Jag ser däremot väldigt fram emot att läsa Hausmanns nästa bok, för jag tror verkligen hon kan skriva något som faller mig i smaken igen.
Rekommenderar till dig som gillar: fartfyllda thrillers, karaktärer som inte går att lita på och bisarra spel.
Marta sover handlar om Najda som tidigare blivit dömd för ett fruktansvärt brott. Men när ett mord sker i hennes närhet blir friden hon önskar helt annat. Hon blir den perfekta mördaren att sätta på det mordet, även om hon kanske inte har begått det. Kommer man någonsin ifrån att vara dömd om man blivit dömd?
Jag hade nog alldeles för höga förväntningar på den här boken. Jag sträckläste Hausmanns första bok, Älskade barn, och tyckte den var perfekt. Men något med den här var svårt. Jag hade svårt att ta mig till den, även om den hade intressanta element som den kommenterade på. Just detta med att en som blivit dömd till brott och är ute igen i samhället, ändå speglas som en brottsling och har svårt att få en ny chans.
Jag tror det berodde på att det var många handlingar, mycket fram och tillbaka i tiden och karaktärer som man inte riktigt förstod vad de gjorde där. Speciellt grenen med Paul, vad förde han med berättelsen egentligen? Att det är lättare för advokater att dra det lättaste händelsen och fälla oskyldiga istället för att arbeta mer och faktiskt lösa brottet? Jag hade svårt att känna mig delaktig i boken för allting blev som bara så absurt och skrattretande komiskt, även fast det skulle vara spännande och svårt att lägga ifrån sig.
Däremot gillade jag extremt mycket Nadja som huvudkaraktär. Hon var svår att lita på, man visste inte vart man hade henne och det var lätt att börja tro något helt annat än vad som var sanningen. Jag ser däremot väldigt fram emot att läsa Hausmanns nästa bok, för jag tror verkligen hon kan skriva något som faller mig i smaken igen.
Rekommenderar till dig som gillar: fartfyllda thrillers, karaktärer som inte går att lita på och bisarra spel.