Döden ingen ser
Bok av Anne-Marie Schjetlein
Lotta hade just sagt upp sig från sitt jobb som sjuksköterska när hon hittas död på en tågräls. Det är inte många som tror att hon tagit sitt liv då hon var en kärvänlig, omtyckt och glad person. I sjukhusets korridorer sprids rykten. Att Lotta dött är märkligt, men här finns fler konstiga dödsfall. En olycka kan få konsekvenser utöver det vanliga.
Den tredje delen i Anne-Marie Schjetleins trilogi om kirurgen Andreas Nylund har titeln Döden ingen ser.
Den här gången handlar till om bristande patientsäkerhet, misstag och svårigheter i sjukvården där belastningen och stressen är hög. På sjukhuset där Andreas Nylund arbetar görs fatala fel, nåt som drabbar patienterna och deras närstående. En sjuksköterska tar livet av sig efter att ha sagt upp sig, men när fler döda kroppar dyker upp – en i sjukhuskyrkan, en på ett bastuaggregat (!) och en nedanför ett tak – kanske det snarare handlar om mord. På det privata planet har Andreas blivit tillsammans med grannfrun Stina och de försöker skapa sig ett liv tillsammans med de fyra barnen – och Stinas exmake i huset bredvid. Vidare finns Andreas rädsla för svägerskan Petra kvar.
Det dröjer ända till två tredjedelar in i boken när det sker nåt mord. Innan dess är de cirka 200 sidorna till största delen en appell för hur dåligt det är i vården,underförstått: nåt måste göras. Jorå, jag vet hur läget är på flera sätt än ett, men hallå, jag trodde att det här var en psykologisk spänningsroman, som utlovas på omslaget. Det är lovvärt att författaren vill göra ett inlägg i debatten om otillräckliga resurser och taskig arbetsmiljö i vården. Stress och dåliga förhållanden på jobbet är emellertid inte enbart nåt som råder i sjukvården. Jag blir därför aningen besviken och tycker att boken inte direkt håller det baksidestexten utlovar.
På de 100 sista sidorna blir boken mer som en deckare igen och slutet är annorlunda- på ett bra sätt. I övrigt tycker jag att boken spretar mer än lovligt och att den, som sagt, inte helt håller vad den lovar om innehållet.
Mitt omdöme blir medel.
Den här gången handlar till om bristande patientsäkerhet, misstag och svårigheter i sjukvården där belastningen och stressen är hög. På sjukhuset där Andreas Nylund arbetar görs fatala fel, nåt som drabbar patienterna och deras närstående. En sjuksköterska tar livet av sig efter att ha sagt upp sig, men när fler döda kroppar dyker upp – en i sjukhuskyrkan, en på ett bastuaggregat (!) och en nedanför ett tak – kanske det snarare handlar om mord. På det privata planet har Andreas blivit tillsammans med grannfrun Stina och de försöker skapa sig ett liv tillsammans med de fyra barnen – och Stinas exmake i huset bredvid. Vidare finns Andreas rädsla för svägerskan Petra kvar.
Det dröjer ända till två tredjedelar in i boken när det sker nåt mord. Innan dess är de cirka 200 sidorna till största delen en appell för hur dåligt det är i vården,underförstått: nåt måste göras. Jorå, jag vet hur läget är på flera sätt än ett, men hallå, jag trodde att det här var en psykologisk spänningsroman, som utlovas på omslaget. Det är lovvärt att författaren vill göra ett inlägg i debatten om otillräckliga resurser och taskig arbetsmiljö i vården. Stress och dåliga förhållanden på jobbet är emellertid inte enbart nåt som råder i sjukvården. Jag blir därför aningen besviken och tycker att boken inte direkt håller det baksidestexten utlovar.
På de 100 sista sidorna blir boken mer som en deckare igen och slutet är annorlunda- på ett bra sätt. I övrigt tycker jag att boken spretar mer än lovligt och att den, som sagt, inte helt håller vad den lovar om innehållet.
Mitt omdöme blir medel.