Kritgubben
The Chalk Man
Bok av C.J. Tudor
Du kan känna den i skogen, på skolgården och i lekparken; du kan känna den i husen och på uppfarterna. Du kan känna den på de flesta platser i den lilla staden Anderbury. Rädslan att något eller någon iakttar dig.
Det började 1986, på tivolit, dagen efter olyckan. Det var då den 12-årige Eddie träffade mr Halloran - Kritgubben.
Det var han som gav Eddie idén om kritfigurerna: ett sätt att skicka hemliga meddelanden till vännerna. Det var roligt ända till att kritfigurerna ledde dem till en död kropp.
Trettio år senare, när Eddie tror att det förflutna ligger långt bakom honom, kommer plötsligt ett kuvert med en krita och en kritfigur.
Kommer historien att upprepa sig? Var spelet egentligen aldrig över?
Om du bara ska läsa en bok i år se till att det är denna! Sunday Times
Om du gillar mina grejer kommer du gilla denna STEPHEN KING
Underbart kuslig - som en kall knivsegg längs ryggraden LEE CHILD
För nåt år sen eller två noterade jag då och då en bok med ett läskigt omslag och titeln Kritgubben. Boken, författad av C. J. Tudor, kom ut i slutet av 2017 på originalspråket engelska, men översattes snabbt till svenska, uppenbarligen. Redan ett år senare, i slutet av 2018, fanns nämligen den här deckaren att köpa i pocket i Sverige. Författaren har skrivit flera uppföljare, men vad jag kan se har ingen av dem översatts ännu. Kritgubben fick för övrigt väldigt blandade recensioner i England. Detta till trots fick boken 2019 utmärkelsen Barry Award, som tilldelas kriminalromaner, för bästa debutbok. Jag köpte boken i fysisk bokhandel i oktober 2020. För mig blev C. J. Tudor en ny författarbekantskap. Och fråga mig inte varför, men… jag blev överraskad att hon är kvinna och inte man.
I Kritgubben varvas händelserna i en brittisk småstad 1986, med ett gäng tolvåringar i berättelsens centrum, med nutid, det vill säga 2016. Då, 1986, skedde bland annat en olycka på ett tivoli och Eddie träffade Kritgubben, läraren mr Halloran. Efter olyckan är det som om rädslan och skräcken kommer krypande in i småstaden. Mr Halloran tipsar Eddie och hans kompisar om att de kan skicka hemliga meddelanden till varandra genom att rita kritfigurer. Detta startar en rad händelser, den ena otäckare än den andra. Sen går åren och 30 år senare får Eddie plötsligt ett brev…
Det här är sååå mycket Stephen King! Stephen King har för övrigt lämnat en rekommendation på bokens omslag. Han är med all säkerhet en stor inspiratör för C. J. Tudor. Jag har nyligen sett filmen IT, baserad på Stephen Kings roman med samma namn, och drar många paralleller där. Bara det att romanen IT kom ut 1986, samma år som vissa av händelserna i Kritgubben utspelar sig ser jag som ett tecken på inspiration. Det finns fler likheter böckerna emellan. I IT är det emellertid en läskig clown, i Kritgubben är det en läskig kritgubbe. Men ett gäng barn finns i händelsernas centrum och det är också barnen som på sätt och vis sätter igång ondskan. Barnen som vuxna är intressanta personskildringar när jag som läsare även har fått följa dem som just barn. Är inte vissa saker lika skrämmande trots att man är vuxen..?
Slutet är inte helt givet och det blir nästan lite för tilltrasslat när det drar ihop sig. Icke desto mindre vill jag definitivt läsa mer av den här författaren.
Mitt omdöme blir högt.
I Kritgubben varvas händelserna i en brittisk småstad 1986, med ett gäng tolvåringar i berättelsens centrum, med nutid, det vill säga 2016. Då, 1986, skedde bland annat en olycka på ett tivoli och Eddie träffade Kritgubben, läraren mr Halloran. Efter olyckan är det som om rädslan och skräcken kommer krypande in i småstaden. Mr Halloran tipsar Eddie och hans kompisar om att de kan skicka hemliga meddelanden till varandra genom att rita kritfigurer. Detta startar en rad händelser, den ena otäckare än den andra. Sen går åren och 30 år senare får Eddie plötsligt ett brev…
Det här är sååå mycket Stephen King! Stephen King har för övrigt lämnat en rekommendation på bokens omslag. Han är med all säkerhet en stor inspiratör för C. J. Tudor. Jag har nyligen sett filmen IT, baserad på Stephen Kings roman med samma namn, och drar många paralleller där. Bara det att romanen IT kom ut 1986, samma år som vissa av händelserna i Kritgubben utspelar sig ser jag som ett tecken på inspiration. Det finns fler likheter böckerna emellan. I IT är det emellertid en läskig clown, i Kritgubben är det en läskig kritgubbe. Men ett gäng barn finns i händelsernas centrum och det är också barnen som på sätt och vis sätter igång ondskan. Barnen som vuxna är intressanta personskildringar när jag som läsare även har fått följa dem som just barn. Är inte vissa saker lika skrämmande trots att man är vuxen..?
Slutet är inte helt givet och det blir nästan lite för tilltrasslat när det drar ihop sig. Icke desto mindre vill jag definitivt läsa mer av den här författaren.
Mitt omdöme blir högt.