Skugga över månen
Bok av Annah Nozlin
Hennes ögon skvallrar om en hemlighet som ingen vill veta.
Den föräldralösa flickan Mira blir återigen hemlös när hennes hus brinner ner och hon tvingas klara sig själv. Trots att det är förbjudet dras hon till den yngsta prinsen av blodet Arkin Zain. Prinsen som göms undan av sin egen familj. Ett sekel har passerat sedan kriget mot kung Jalpesh och trädälvorna har lämnat de Nordliga kungadömena. Efter många år har två trädälvor nu återvänt. Kanske är det ödet, som stjärnorna styr, som gör att Mira följer med när prinsen rymmer från slottet i Kebca.
Storkonungen utfäster en väl tilltagen belöning till den som återlämnar hans son och det lilla sällskapet jagas genom skogarna. En skugga fördunklar månen och inte ens skogens vinterväktare vet vad det är, bara att skuggan är något som är djupt fel.
Detta är den första delen av trilogin ”Miras saga” där Mira är protagonisten.
Nozlins språk har ett fint flyt och hennes tonalitet tilltalar mig. Läsningen är behaglig och jag försvinner in i hennes värld som erbjuder skön verklighetsflykt. De olika elementen utgör delar av magin. Några exempel på typer av karaktärer är vinterväktare, trädälvor och vintervittror.
Berättande är sannerligen en konst och den behärskar Nozlin och hennes figurer då en stor del av historien kretsar kring sagor och berättelser.
Vilken tur att jag har de andra två böckerna i serien i min bokhylla samt den fristående samlingen ”Den enda staden” att läsa längre fram.
Har ni läst Nozlins böcker?
Nozlins språk har ett fint flyt och hennes tonalitet tilltalar mig. Läsningen är behaglig och jag försvinner in i hennes värld som erbjuder skön verklighetsflykt. De olika elementen utgör delar av magin. Några exempel på typer av karaktärer är vinterväktare, trädälvor och vintervittror.
Berättande är sannerligen en konst och den behärskar Nozlin och hennes figurer då en stor del av historien kretsar kring sagor och berättelser.
Vilken tur att jag har de andra två böckerna i serien i min bokhylla samt den fristående samlingen ”Den enda staden” att läsa längre fram.
Har ni läst Nozlins böcker?