Under samma himmel
Bok av Camilla Davidsson
Camilla Davidssons efterlängtade uppföljare till I fikonträdets skugga är äntligen här!
Leo Stemme har allt: ett garage fyllt med dyra sportbilar, stark karisma och stor framgång både hos kvinnor och i yrkeslivet. Ändå är det något som skaver. Relationen till hans två barn är allt annat än bra, han har nyligen blivit lämnad av Susanne, en kvinna han på kort tid blivit väldigt fäst vid.
För att återfå energin, och ro att skriva självbiografin som han har lovat ett förlag, har han köpt ett ensligt beläget hus med utsikt över Jämtlandsfjällen. Här ska han träna, bli kvitt tankarna på Susanne och äntligen få boken klar. Men dagarna går utan att något blir gjort och ångesten och rastlösheten växer.
I den gamla mjölkbutiken på norra Gotland har Susanne äntligen kommit till ro efter en turbulent sommar med Leo. Hon njuter av höstens intåg på ön, gärna tillsammans med Misha, flyttkarlen som kommit att bli en god vän. En dag får hon oväntat mejl från Leo. Susanne tvekar, ska hon svara eller låta saken bero? Hennes beslut får oanade konsekvenser, inte bara för henne utan för många, många fler.
Under samma himmel är en berättelse om vad som händer när det liv man byggt upp och kämpat för inte längre skänker en lycka och vad som egentligen är viktigt när livet ställs på sin spets.
Detta är en fortsättning på I fikonträdets skugga där vi får fortsätta att följa Susanne och Leo, det väldigt udda "paret" som egentligen inte är tillsammans, men som dras till varandra. Camilla Davidsson är duktig på att skildra både miljö och människor så man ser dem framför sig när man läser.
Det tråkiga är att det inte är speciellt roligt att läsa om Leos liv, han har inga positiva drag, det är ganska tröstlöst att läsa om alla hans smaklösa kvinnohistorier och hans förvandling går alldeles för snabbt på slutet. Men hans sätt att leva och tänka känns trovärdiga för en som inte alls lyssnar till sitt inre utan bara tänker på ytan, jobbet och direkt tillfredsställelse. Det är mycket svårt att förstå vad Susanne ser hos honom.
Det tråkiga är att det inte är speciellt roligt att läsa om Leos liv, han har inga positiva drag, det är ganska tröstlöst att läsa om alla hans smaklösa kvinnohistorier och hans förvandling går alldeles för snabbt på slutet. Men hans sätt att leva och tänka känns trovärdiga för en som inte alls lyssnar till sitt inre utan bara tänker på ytan, jobbet och direkt tillfredsställelse. Det är mycket svårt att förstå vad Susanne ser hos honom.