Regnmannen
Bok av Jonas Karlsson
Ingmar är en pensionerad regissör, änkeman sedan en tid, som lever lite desillusionerat, men nu återfått glädjen i tillvaron på egen hand genom att ägna tiden åt sin frus rosenträdgård. Men sommaren är ovanligt het, det var väldigt länge sedan det regnade och rosorna behöver vatten. På baksidan av huset, gömd bland sly och ogräs, hittar Ingmar en gammal rostig kran som visar sig ha oväntade egenskaper.
Detta är en lättläst, trevlig kortroman, som handlar om en pensionär som sörjer sin fru som relativt nyligen gått bort. Det gör han bland annat genom att äntligen intressera sig för hennes rosenträdgård. Av ett lustigt sammanträffande, tror mannen att han kan påverka när det ska börja regna. (Den äldre mannen får mig till viss del att tänka på En man som heter Ove, samma slags ensamhet och butterhet.)
Denna lustiga tillfällighet blir till en absurd fascination och känsla av makt eftersom grannar, politiker och press missförstår, tror på honom och eldar på känslan av makt. Mest tycker jag om att gå där och muttra tillsammans med gubben och att det är en fin skildring mellan den äldre mannen och hans vuxna son, som känner stort ansvar för pappan.
Denna lustiga tillfällighet blir till en absurd fascination och känsla av makt eftersom grannar, politiker och press missförstår, tror på honom och eldar på känslan av makt. Mest tycker jag om att gå där och muttra tillsammans med gubben och att det är en fin skildring mellan den äldre mannen och hans vuxna son, som känner stort ansvar för pappan.