Liknande böcker
Kråkorna
Bok av Peter Bergting
Kim undviker i det längsta att läsa vad som står skri vet på lapparna som sitter uppsatta överallt i huset. Något iakttar Kim genom sovrumsfönstret och på taket till ladan sitter massvis med kråkor.
Kim ärver sina farföräldrar hus och måste åter vända till platsen där hen växte upp. Det blir en resa in i barndomens mörker och ensamhet.
Kråkorna är en vacker och stark grafisk roman om att hitta sig själv bland smärt samma minnen och försonas med den man är.
Kim har fått ärva sina farföräldrars förfallna hus i Teg, en liten, obetydlig ort i Värmland där ingen längre bor. Men det finns en busshållplats där bussen går två gånger om dagen.
Advokaten som meddelade att Kim hade ärvt huset berättade att elen funkade, att det fanns några konserver kvar i huset och att farmor hade rensat ut allt annat som riskerade att bli gammalt innan hon åkte in till sjukhuset för att dö... men advokaten berättade inte om alla post-it-lapparna som farmor och farfar satt upp överallt i huset, lapparna som Kim inte vågar läsa... Advokaten berättade inte heller om allt klotter, avbilderna av dem - odjuren, som ser ut som kråkor i svarta rockar. Dog de med farmor eller finns de kvar?
Kim åker till huset och under vistelsen tänker Kim tillbaka på sin barndom, alla smärtsamma minnen och hatet som verkar bo kvar i väggarna... och försöker försonas med sin egen historia.
Interaktionen mellan Anders Fagers fragmentariska text, Peter Bergtings fantastiska illustrationer och alla post-it-lapparna gör att det finns mycket att läsa mellan raderna i "Kråkorna". Det skapar dessutom en riktigt obehaglig stämning i boken, till och med en skräcklitteratursentusiast som jag tyckte boken var otäck att läsa första gången. Andra gången jag läste den fick jag en fördjupad förståelse för berättelsen som förhöjde läsupplevelsen ännu mer. En riktigt bra bok!
Advokaten som meddelade att Kim hade ärvt huset berättade att elen funkade, att det fanns några konserver kvar i huset och att farmor hade rensat ut allt annat som riskerade att bli gammalt innan hon åkte in till sjukhuset för att dö... men advokaten berättade inte om alla post-it-lapparna som farmor och farfar satt upp överallt i huset, lapparna som Kim inte vågar läsa... Advokaten berättade inte heller om allt klotter, avbilderna av dem - odjuren, som ser ut som kråkor i svarta rockar. Dog de med farmor eller finns de kvar?
Kim åker till huset och under vistelsen tänker Kim tillbaka på sin barndom, alla smärtsamma minnen och hatet som verkar bo kvar i väggarna... och försöker försonas med sin egen historia.
Interaktionen mellan Anders Fagers fragmentariska text, Peter Bergtings fantastiska illustrationer och alla post-it-lapparna gör att det finns mycket att läsa mellan raderna i "Kråkorna". Det skapar dessutom en riktigt obehaglig stämning i boken, till och med en skräcklitteratursentusiast som jag tyckte boken var otäck att läsa första gången. Andra gången jag läste den fick jag en fördjupad förståelse för berättelsen som förhöjde läsupplevelsen ännu mer. En riktigt bra bok!