Bikupan
Here is the Beehive
Bok av Sarah Crossan
Ana och Connor är båda gifta men har träffats i smyg under flera år. Hotellrum, helgresor, snabbt raderade sms, våldsam passion blandat med känslan av svek. Men sedan händer det otänkbara, Connor dör i en olycka och Ana står ensam kvar med hemligheten och minnena av deras uppslukande kärleksaffär. I sin förtvivlan ser hon inget annat val än att närma sig den enda andra människan i världen som delar hennes förlust: Connors fru Rebecca.
I Bikupan befinner vi oss mitt i skärningspunkten mellan två äktenskap. Det är en intim berättelse, skriven på Sarah Crossans oefterhärmliga fria vers, som bit för bit blottar en rå kärna av kärlek, sorg och besatthet. En unik läsupplevelse som går rakt in i hjärtat.
"En roman om kärlek, sorg och besatthet som har en helt egen röst - och form. Läs, sugs in och njut av varje vers och ord som tar dig vidare genom otrohetens kval. Sarah Crossan är ett namn att lägga på minnet." - Tara
"Fängslande och utsökt skildrat" - The Sunday Times
"Fullständigt enastående" - The Irish Times
"Crossan hittar alltid humor och mänsklighet i det mörka, det är omöjligt att inte sträckläsa." - The Times
"En av våra mest originella författare ... Crossan har nästan skapat ett helt nytt sätt att skriva sina romaner, som är hennes och enbart hennes." - John Boyne
Sarah Crossan har tagit emot flera litterära priser för sina ungdoms böcker och undervisar i kreativt skrivande. Bikupan är hennes första roman för vuxna.
Vilken roman! Ibland händer det. Ibland läser man något som är en fullständig njutning från första meningen till den sista.
"Bikupan" är unik i sitt slag rent formmässigt. Jag tror aldrig jag varit med om något liknande innan. Formen är poetisk utan att språket är det (och det funkar). Det blir inget pretentiöst försök till att sticka ut - det blir bara bra. Väldigt bra.
Sarah Crossan skriver om traditionella teman som kärlek, otrohet och svartsjuka, men utan att det blir klyschigt. Jag förstår och kan identifiera mig med allt, precis allt, från början till slut. Hon är dessutom otroligt bra på detaljer och utformar små, korta meningar, som skapar en fortsättning i det egna huvudet. Och det är en konst!
Romanen tar sin början med att Connor dör i en olycka. Connor är mannen som Ana haft en relation med i flera år, trots att de båda är gifta på varsitt håll. Stegvis får vi följa Anas tankar och känslor, både i nuet och bakåt i tiden. Vem ska hon dela sorgen med när ingen vet att hon var otrogen? Hennes förtvivlan gör att hon söker sig till den bedragna frun, den enda som möjligtvis kan förstå förlusten.
Den här boken är ingen smäktande kärleksballad om kärlek som aldrig blev. Det här är ren å skär förjävlig, förtärande passion som slukar allt som kommer i dess väg. Den som har varit där själv kan förstå, och den som inte varit det kommer förstå.
Även om fokus framför allt ligger på Anas lidande - både av Connors död och det ofta plågsamma i att vara otrogen med allt vad det innebär, formulerar Crossan också barnens lidande på ett magsugande, subtilt sätt. Något som går att härleda till fler aspekter av vuxnas oförmåga att dölja vad som egentligen pågår.
"Barn vet allt.
Till och med sådant vi tror att de inte vet
uppfattar de med magen."
"Bikupan" är unik i sitt slag rent formmässigt. Jag tror aldrig jag varit med om något liknande innan. Formen är poetisk utan att språket är det (och det funkar). Det blir inget pretentiöst försök till att sticka ut - det blir bara bra. Väldigt bra.
Sarah Crossan skriver om traditionella teman som kärlek, otrohet och svartsjuka, men utan att det blir klyschigt. Jag förstår och kan identifiera mig med allt, precis allt, från början till slut. Hon är dessutom otroligt bra på detaljer och utformar små, korta meningar, som skapar en fortsättning i det egna huvudet. Och det är en konst!
Romanen tar sin början med att Connor dör i en olycka. Connor är mannen som Ana haft en relation med i flera år, trots att de båda är gifta på varsitt håll. Stegvis får vi följa Anas tankar och känslor, både i nuet och bakåt i tiden. Vem ska hon dela sorgen med när ingen vet att hon var otrogen? Hennes förtvivlan gör att hon söker sig till den bedragna frun, den enda som möjligtvis kan förstå förlusten.
Den här boken är ingen smäktande kärleksballad om kärlek som aldrig blev. Det här är ren å skär förjävlig, förtärande passion som slukar allt som kommer i dess väg. Den som har varit där själv kan förstå, och den som inte varit det kommer förstå.
Även om fokus framför allt ligger på Anas lidande - både av Connors död och det ofta plågsamma i att vara otrogen med allt vad det innebär, formulerar Crossan också barnens lidande på ett magsugande, subtilt sätt. Något som går att härleda till fler aspekter av vuxnas oförmåga att dölja vad som egentligen pågår.
"Barn vet allt.
Till och med sådant vi tror att de inte vet
uppfattar de med magen."