Satanskäftarna
Bok av Mons Kallentoft
Trettonde boken i Mons Kallentofts hyllade serie om kriminalinspektör Malin Fors. Det är vår i Linköping. På ett gammalt slagfält hittas en ung man mördad, och någon verkar ha ätit av hans kropp. Spåren leder Malin Fors och hennes kollegor i flera olika riktningar. Mannen var homosexuell, och i en tid då hatbrotten ökar kan det vara ett motiv. Eller har mordet med hans framgångsrika arbete som kemist att göra? När ytterligare en homosexuell man hittas död, börjar Malin frukta att en sadistisk seriemördare går lös. Medan oron sprider sig i staden för utredningen henne allt längre bort, ut i en värld av hänsynslös girighet. Och i jakten på mördaren tvingas hon möta de egna begär och svagheter som hon förgäves försöker fly ifrån.
Favoritförfattare… Ja det har jag ganska många. En av de manliga favoriterna är Mons Kallentoft. Och det handlar inte bara om att vi är från samma trakter utan att han faktiskt skriver bra böcker. Jag blev verkligen jätteglad när jag fick veta att Malin Forsserien inte hade avslutats 2018. Hösten 2020 kom den trettonde delen, Satanskäftarna. Detta är också den fjärde delen i sviten som är inspirerad av de fem sinnena.
Linköping och vår. Då hittas en ung man mördad. Hans kropp är skändad och det verkar som om mördaren har bitit honom och ätit av honom. Malin Fors och Zeke får hand om fallet. Den mördade mannen var homosexuell, nåt som kan vara ett motiv. Det verkar ganska troligt när ytterligare en man hittas död på liknande sätt. Även mordoffer nummer två var homosexuell. Samtidigt som Malin och Zeke arbetar med fallet njuter Malin av sin nya relation med Ulf, medan Zekes relation med Karin tycks vara på upphällningen.
Boken är på totalt strax över 300 sidor, vilket jag tycker är en bra längd. Kapitlen är väldigt korta. Detta gör att boken går snabbt att läsa. Lite för snabbt, tycker till och med en sån som jag. Jag hade nog önskat lite mer… fyllighet. Vissa delar av berättelsen, de som handlar om Malins och Zekes relationer, får i mitt tycke aningen för stort utrymme. Jag hade gärna läst mer av huvudberättelsen, den som utgör kärnan i denna kriminalroman.
Som vanligt är det annars välskrivet och jag hittar dessutom bara två (2) korrekturfel. Utöver detta lyckas jag tyvärr lista ut ett och annat i förväg. För övrigt: flyhänt och, också som vanligt, snudd på poetiskt. Och vi som har varit med ett tag vet att kärleken inte bara är vacker utan kan vara jävligt grym också.
Mitt omdöme blir högt.
Linköping och vår. Då hittas en ung man mördad. Hans kropp är skändad och det verkar som om mördaren har bitit honom och ätit av honom. Malin Fors och Zeke får hand om fallet. Den mördade mannen var homosexuell, nåt som kan vara ett motiv. Det verkar ganska troligt när ytterligare en man hittas död på liknande sätt. Även mordoffer nummer två var homosexuell. Samtidigt som Malin och Zeke arbetar med fallet njuter Malin av sin nya relation med Ulf, medan Zekes relation med Karin tycks vara på upphällningen.
Boken är på totalt strax över 300 sidor, vilket jag tycker är en bra längd. Kapitlen är väldigt korta. Detta gör att boken går snabbt att läsa. Lite för snabbt, tycker till och med en sån som jag. Jag hade nog önskat lite mer… fyllighet. Vissa delar av berättelsen, de som handlar om Malins och Zekes relationer, får i mitt tycke aningen för stort utrymme. Jag hade gärna läst mer av huvudberättelsen, den som utgör kärnan i denna kriminalroman.
Som vanligt är det annars välskrivet och jag hittar dessutom bara två (2) korrekturfel. Utöver detta lyckas jag tyvärr lista ut ett och annat i förväg. För övrigt: flyhänt och, också som vanligt, snudd på poetiskt. Och vi som har varit med ett tag vet att kärleken inte bara är vacker utan kan vara jävligt grym också.
Mitt omdöme blir högt.