Nämn inte de döda
Kriminalroman
Bok av Christina Wahldén
På en strand i australiska Darwin hittar en ung, svensk kvinna en svårt sargad kropp. Kroppen visar sig tillhöra en kvinna från ursprungsbefolkningen och man tror till en början att det handlar om en krokodilattack. Det dröjer inte länge innan andra misstankar väcks och spåren leder polisen djupt in i ett samhälle där stor orättvisa råder. Brottsligheten i Darwin ökar och klimatet blir inte lättare att utstå när regnperioden dröjer.
I slutet av oktober vann jag en bok i en tävling hos självaste författaren till boken, Christina Wahldén. Våra vägar har korsats några gånger i verkliga livet, bland annat för att vi delar intresset för litteratur och bor i Uppsala båda två. Men anmärkningsvärt var det att jag inte hade läst nån av hennes böcker. Det har råtts bot på nu i och med vinsten och att jag har läst Nämn inte de döda, den första boken i en serien Darwindeckare.
Greta lämnar konststudierna i Uppsala och Sverige efter ett par traumatiska händelser för Darwin i norra Australien. Där studerar hon lokal konst, alltså urinvånarnas konst, jobbar på en bar och… hittar ett lik. Gretas rumskompis Jess jobbar som polis tillsammans med den rätt bufflige, men ändå hjärtegode Bluey. Jess och Bluey får fallet på sitt bord. Det är inte helt enkelt när den döda visar sig vara en urinvånare. Och frågan är om hon är mördad eller ett offer för krokodiler…
Det är i hög luftfuktighet och i ett exotiskt djurliv som den här deckaren utspelar sig. Miljön är vacker, men farlig. Är det inte krokodiler som hotar, så är det brottslighet, ofta med droger och övergrepp som inslag. Svenska Greta utgör en stark kontrast till sin rumskompis Jess. Trots det Greta har varit med om, både hemma i Sverige och i Darwin, känns hon ganska naiv. Jess, däremot, har ett förflutet i den australiensiska naturen och kulturen. Detta är en klar fördel när hon blir den som får lotsa den betydligt mer erfarne polisen Bluey genom oskrivna regler bland urinvånarna, fram till gåtans lösning.
Det här är både annorlunda och spännande redan från start. Vidare får jag som läsare massor av aha-upplevelser kring bland annat urinvånarens situation och hur illa de behandlas i sitt hemland. Och så lär jag mig att kookaburra är nåt helt annat än ett underligt ord. Det finns flera viktiga teman i den här boken och det gör den också så speciell. Men… för att inte spoila för mycket nämner jag bara ett av dem: det finns ett litet HBTQ-tema i slutet. Så. Nu tycker jag att du ska läsa den själv – och förundras över världen down under…
Mitt omdöme blir det högsta.
Greta lämnar konststudierna i Uppsala och Sverige efter ett par traumatiska händelser för Darwin i norra Australien. Där studerar hon lokal konst, alltså urinvånarnas konst, jobbar på en bar och… hittar ett lik. Gretas rumskompis Jess jobbar som polis tillsammans med den rätt bufflige, men ändå hjärtegode Bluey. Jess och Bluey får fallet på sitt bord. Det är inte helt enkelt när den döda visar sig vara en urinvånare. Och frågan är om hon är mördad eller ett offer för krokodiler…
Det är i hög luftfuktighet och i ett exotiskt djurliv som den här deckaren utspelar sig. Miljön är vacker, men farlig. Är det inte krokodiler som hotar, så är det brottslighet, ofta med droger och övergrepp som inslag. Svenska Greta utgör en stark kontrast till sin rumskompis Jess. Trots det Greta har varit med om, både hemma i Sverige och i Darwin, känns hon ganska naiv. Jess, däremot, har ett förflutet i den australiensiska naturen och kulturen. Detta är en klar fördel när hon blir den som får lotsa den betydligt mer erfarne polisen Bluey genom oskrivna regler bland urinvånarna, fram till gåtans lösning.
Det här är både annorlunda och spännande redan från start. Vidare får jag som läsare massor av aha-upplevelser kring bland annat urinvånarens situation och hur illa de behandlas i sitt hemland. Och så lär jag mig att kookaburra är nåt helt annat än ett underligt ord. Det finns flera viktiga teman i den här boken och det gör den också så speciell. Men… för att inte spoila för mycket nämner jag bara ett av dem: det finns ett litet HBTQ-tema i slutet. Så. Nu tycker jag att du ska läsa den själv – och förundras över världen down under…
Mitt omdöme blir det högsta.