Liknande böcker
Slutet
Bok av Mats Strandberg
Hur kan man leva sitt liv till det yttersta på bara några månader, framför allt när du exakt vet vilket klockslag som du ska dö? Sjutton år gammal och det är den sista sommaren innan världen försvinner under fötterna. När inte sex och droger har några verkande effekter är den sista utvägen döden.
❥ Recension
Denna önskade jag mig i julklapp samma år den kom ut, 2018?, och blev SÅ glad när jag fick den. Sen fick den av någon anledning stå i hyllan i två år. Det blir lätt så för mig då jag har ca 400 olästa böcker som jag verkligen vill läsa och sen får jag kontinuerligt recensionsex som jag prioriterar så någon gång ibland blir det en bok från "min egen hylla". Och vilken bok! En berättelse väl värd att vänta på! Wow!
Boken fångade mig direkt och jag blev helt uppslukad. Man får följa Simon och Lucinda, två ungdomar som känns så vansinnigt levande. Strandberg kan verkligen gestalta och blåsa liv i sina karaktärer. Inte bara det förresten, hela berättelsen är, ironiskt nog, levande. Nedräkningen är fruktansvärd och gör det lilla extra för att det ska bli en bladvändare. Miljöerna är väldigt träffande, hur det ser ut runt omkring oss när allt stannar av i samhället. Sopor, krossade rutor, ödslighet.
Jag var där med dem, levde i deras kaos, deras tankar, deras känslor, deras handlingar. Jag känner att jag snublar på orden inför den här recensionen för jag kan inte uttrycka allt jag känner. Mats Strandberg har även blåst liv i mig. Väckt mig.
Jag är känslomässigt utmattad och dränerad efter att ha läst den här boken. Under de dagar det tog att läsa den tänkte jag på den så fort jag inte läste. Den väckte så mycket i mig, jag är upprymd och helt slut. Jag kommer aldrig glömma den här boken, den är ren magi. Själavårdande och ödesdiger.
Två citat jag tyckte mycket om:
"Vi kan ju inte bara sluta leva.
Vi är faktiskt inte borta än."
"Månen är full av kratrar. Ett tyst vittne om hur våldsam rymden alltid har varit."
Boken får 🪐🪐🪐🪐+ av 5.
Denna önskade jag mig i julklapp samma år den kom ut, 2018?, och blev SÅ glad när jag fick den. Sen fick den av någon anledning stå i hyllan i två år. Det blir lätt så för mig då jag har ca 400 olästa böcker som jag verkligen vill läsa och sen får jag kontinuerligt recensionsex som jag prioriterar så någon gång ibland blir det en bok från "min egen hylla". Och vilken bok! En berättelse väl värd att vänta på! Wow!
Boken fångade mig direkt och jag blev helt uppslukad. Man får följa Simon och Lucinda, två ungdomar som känns så vansinnigt levande. Strandberg kan verkligen gestalta och blåsa liv i sina karaktärer. Inte bara det förresten, hela berättelsen är, ironiskt nog, levande. Nedräkningen är fruktansvärd och gör det lilla extra för att det ska bli en bladvändare. Miljöerna är väldigt träffande, hur det ser ut runt omkring oss när allt stannar av i samhället. Sopor, krossade rutor, ödslighet.
Jag var där med dem, levde i deras kaos, deras tankar, deras känslor, deras handlingar. Jag känner att jag snublar på orden inför den här recensionen för jag kan inte uttrycka allt jag känner. Mats Strandberg har även blåst liv i mig. Väckt mig.
Jag är känslomässigt utmattad och dränerad efter att ha läst den här boken. Under de dagar det tog att läsa den tänkte jag på den så fort jag inte läste. Den väckte så mycket i mig, jag är upprymd och helt slut. Jag kommer aldrig glömma den här boken, den är ren magi. Själavårdande och ödesdiger.
Två citat jag tyckte mycket om:
"Vi kan ju inte bara sluta leva.
Vi är faktiskt inte borta än."
"Månen är full av kratrar. Ett tyst vittne om hur våldsam rymden alltid har varit."
Boken får 🪐🪐🪐🪐+ av 5.