Erövrarna
Bok av Per Anders Fogelström
Det är vintern 1946-47. Folke, Rickard och Leif, de tre stockholmspojkarna vi lärde känna som elvaåringar i Upptäckarna och mötte som tjugoåringar i Revoltörerna, är nu i trettioårsåldern. Det är då framtiden avgörs, menar Rickard. Han har satsat allt för att lyckas - men kanske kärleken glider honom ur händerna ...
Folke är journalist och skriver på en roman. Hans problem är att han har för många intressen som alla känns lika viktiga.
Leif är den som stannat kvar längst i barndomshuset av dem som lekte där en gång för tjugo år sen. Men nu blir han vräkt, utsparkad. Samhället är efter honom för att bestraffa honom. Var kan han gömma sig nu?
Så placerar de sig, barndomsvännerna, i skilda världar och på olika samhällsnivåer. Deras liv är i Sverige, i tiden. Med igenkännandets glädje och vemod följer vi Per Anders Fogelströms romanfigurer som vore de våra nära vänner.
Erövrarna utkom första gången 1976. Boken är den tredje delen av fyra i serien "Kamrater", som avslutas med Besittarna.
Den tredje delen – tillika den sista delen jag har fått låna av en kollega – av Per Anders Fogelströms Kamraterserie, Erövrarna. En bok återstår att läsa i serien, Besittarna.
I Erövrarna har det blivit 1946. Folke, Rickard och Leif har växt upp liksom flickorna i huset. De flesta har gift sig och fått det bättre i livet, om än inte alla. Rickard har stora framgångar, men frågan är om han inte är på väg att förlora det viktigaste i livet. Folke arbetar som journalist och skriver en roman. Leif är den enda som bor kvar i huset – tills han blir vräkt.
De tre vännerna representerar klart och tydligt tre klasser i samhället. Kvinnorna i Kamraterserien är inga huvudpersoner, men får ändå ganska stor plats i handlingen. Lite mer hade kanske varit önskvärt, med tanke på att det ändå händer ganska mycket på kvinnofronten under 1900-talet. Gissningsvis blir det tydligast i den fjärde och sista delen som jag alltså ännu inte har fått låna.
Mitt omdöme blir det högsta även för tredje delen i serien.
I Erövrarna har det blivit 1946. Folke, Rickard och Leif har växt upp liksom flickorna i huset. De flesta har gift sig och fått det bättre i livet, om än inte alla. Rickard har stora framgångar, men frågan är om han inte är på väg att förlora det viktigaste i livet. Folke arbetar som journalist och skriver en roman. Leif är den enda som bor kvar i huset – tills han blir vräkt.
De tre vännerna representerar klart och tydligt tre klasser i samhället. Kvinnorna i Kamraterserien är inga huvudpersoner, men får ändå ganska stor plats i handlingen. Lite mer hade kanske varit önskvärt, med tanke på att det ändå händer ganska mycket på kvinnofronten under 1900-talet. Gissningsvis blir det tydligast i den fjärde och sista delen som jag alltså ännu inte har fått låna.
Mitt omdöme blir det högsta även för tredje delen i serien.