Samtycket
Le consentement
Bok av Vanessa Springora
"Samtycket" är Vanessa Springoras internationellt uppmärksammade debutbok. Det är 1980-tal när V följer med sin mamma på en middag i litterära kretsar. Där möter hon den belevade G, en berömd författare som intresserar sig för vad hon har att säga. Kort därpå vill han träffa henne igen. V, som är tretton år, älskar att läsa och drömmer om att en gång själv bli författare. G är i femtioårsåldern och har rykte om sig att föredra sex med unga, "de under sexton" som han har deklarerat i en känd pamflett. När V fyller fjorton inleder de ett förhållande.
Mer än trettio år senare har Vanessa Springora skrivit en knivskarp uppgörelse med mannen som skadade henne, men också med den omgivning som såg och lät det ske.
När V är tretton år och på en middag med sin mamma träffar hon den mycket berömda författaren G. G är femtio-någonting och har många ”älskarinnor”, ”fans”, ”vänner” och ”kärlekar”, alla under sexton år. Efter middagen tar en historia i Lolita-stil fart.
”En frånvarande far som har lämnat ett bottenlöst tomrum efter sig. En uttalad förkärlek för läsning. En viss sexuell brådmogenhet. Och, framför allt, ett oändligt behov av att bli sedd. Alla förutsättningar är nu på plats.” Skriver Springora precis innan övergreppen inleds.
Vanessa Springoras Samtycket är en uppgörelse med hennes förövare men också alla de som visste, som såg, som viskade men aldrig gjorde något. Den är bra skriven, språket flyter och trots att den skulle kunna vara obarmhärtig och hänga alla högt är den relativt ”neutral”. Usch det är så svårt att skriva om en bok med ett sånt här fruktansvärt tema men ni förstår kanske vad jag menar, den är VIDRIG men är det utan starka känslobetonade ord, det behövs inget språkligt ”pynt” för att den ska beröra och väcka känslor. Boken är en beskrivning av vad som hände, inte mer, inte mindre, men blir ett slags manifest ändå. Den är brutal och väldigt jobbig att läsa.
”En frånvarande far som har lämnat ett bottenlöst tomrum efter sig. En uttalad förkärlek för läsning. En viss sexuell brådmogenhet. Och, framför allt, ett oändligt behov av att bli sedd. Alla förutsättningar är nu på plats.” Skriver Springora precis innan övergreppen inleds.
Vanessa Springoras Samtycket är en uppgörelse med hennes förövare men också alla de som visste, som såg, som viskade men aldrig gjorde något. Den är bra skriven, språket flyter och trots att den skulle kunna vara obarmhärtig och hänga alla högt är den relativt ”neutral”. Usch det är så svårt att skriva om en bok med ett sånt här fruktansvärt tema men ni förstår kanske vad jag menar, den är VIDRIG men är det utan starka känslobetonade ord, det behövs inget språkligt ”pynt” för att den ska beröra och väcka känslor. Boken är en beskrivning av vad som hände, inte mer, inte mindre, men blir ett slags manifest ändå. Den är brutal och väldigt jobbig att läsa.