Häxön
Bok av Anna-Karin Karlsson (fd. Andersson)
Det är sommarlov. Saga och Emil åker med mamma till Blå Jungfrun, ön som kallas både Blåkulla och Häxön.
Det blir väl spännande? säger mamma.
Exakt hur spännande det kommer att bli är det ingen av dem som anar ...
Mitt under rundturen på ön får Saga och Emil syn på en flicka en bit bort. Hon verkar rädd för något. Plötsligt flyttas de genom tiden och hamnar mitt i en jakt på en misstänkt häxa.
Ska Saga och Emil lyckas rädda flickan?
Genom tiden är en serie historiska äventyr som utspelar sig runt om i Sverige. I Häxön besöks Blå Jungfrun. Äventyret utspelar sig på 1600-talet, då många flickor anklagades för häxeri.
Vi har högläst de två första böckerna i en ny historisk bokserie för barn: ”Genom tiden”. En serie som handlar om två stycken nutida barn som tillsammans med sin mamma besöker olika historiska platser runt om i Sverige.
I Gruvraset besöker barnen Sala Silvergruva och i Häxön besöks ön Blå Jungfrun.
Under varje guidad tur så händer något mystiskt och barnen blir på något sätt indragna i de dåtida historiska händelserna som utspelar sig under 1600-talet. I bägge böckerna blir de sedan kontaktade av ett väsen från den nordiska folktron som på något sätt assisterar i det äventyrliga uppdrag som faller på barnen.
Författaren Anna-Karin Karlsson är själv arkeolog med stor kompetens kring dessa frågor. Hon har själv jobbat på Blå Jungrun både som arkeolog men även med guidade visningar. Så böcker är grundade i reel kompetens. Kul!
Jag högläste dessa böckerna för I (7 år) och A (10,5 år) och bägge två uppskattade böckerna mycket.
I (7 år) tyckte att de var superbra. Enligt henne var Häxön lite läskig men ändå väldigt bra, medans Gruvraset bara var superbra. Även A (10,5 år) som ofta kan vara kritisk mot böcker nickande nöjt och tyckte det var roligt att läsa om ”Kobolden” - ett väsen han inte hade läst om innan. Då har vi ändå läst om MÅNGA olika väsen via alla böcker om PAX, Jack-serien, Väsenologi Osv. Så det tyckte han var roligt.
Böckerna är även illustrerade i de färgtoner som vi ser på böckernas framsida. Alltså Häxöns illustrationer igenom boken går i olika nyanser av blått, vitt och svart. Detta sätt att skapa bokens illustrationer var något som väckte intresse hos mina barn. Efteråt samtalade vi kring det och jämförde de två böckernas illustrationer. Kul!
Jag gillar hur boken på många sätt är öppen för tolkning vad som egentligen sker. Barnen som lyssnar ser handlingen som att barnen blir tillbakadragna i tiden genom magi - vilket nog stämmer. Men jag som vuxen ser ändå en viss symbolik kring hur guidernas berättande gör att de som går guidturen blir ”tillbakadragna” i tiden genom att uppleva berättandet.
I Gruvraset besöker barnen Sala Silvergruva och i Häxön besöks ön Blå Jungfrun.
Under varje guidad tur så händer något mystiskt och barnen blir på något sätt indragna i de dåtida historiska händelserna som utspelar sig under 1600-talet. I bägge böckerna blir de sedan kontaktade av ett väsen från den nordiska folktron som på något sätt assisterar i det äventyrliga uppdrag som faller på barnen.
Författaren Anna-Karin Karlsson är själv arkeolog med stor kompetens kring dessa frågor. Hon har själv jobbat på Blå Jungrun både som arkeolog men även med guidade visningar. Så böcker är grundade i reel kompetens. Kul!
Jag högläste dessa böckerna för I (7 år) och A (10,5 år) och bägge två uppskattade böckerna mycket.
I (7 år) tyckte att de var superbra. Enligt henne var Häxön lite läskig men ändå väldigt bra, medans Gruvraset bara var superbra. Även A (10,5 år) som ofta kan vara kritisk mot böcker nickande nöjt och tyckte det var roligt att läsa om ”Kobolden” - ett väsen han inte hade läst om innan. Då har vi ändå läst om MÅNGA olika väsen via alla böcker om PAX, Jack-serien, Väsenologi Osv. Så det tyckte han var roligt.
Böckerna är även illustrerade i de färgtoner som vi ser på böckernas framsida. Alltså Häxöns illustrationer igenom boken går i olika nyanser av blått, vitt och svart. Detta sätt att skapa bokens illustrationer var något som väckte intresse hos mina barn. Efteråt samtalade vi kring det och jämförde de två böckernas illustrationer. Kul!
Jag gillar hur boken på många sätt är öppen för tolkning vad som egentligen sker. Barnen som lyssnar ser handlingen som att barnen blir tillbakadragna i tiden genom magi - vilket nog stämmer. Men jag som vuxen ser ändå en viss symbolik kring hur guidernas berättande gör att de som går guidturen blir ”tillbakadragna” i tiden genom att uppleva berättandet.