Liknande böcker
Att välja
The Choice
Bok av Edith Eger
Vid 16 års ålder skickas Edith till Auschwitz tillsammans med sin familj. Hon skiljs från sina föräldrar direkt vid ankomsten och bara några timmar efter det att de mördats i gaskammaren tvingar lägrets läkare, doktor Mengele, Edith att dansa för honom. När koncentrationslägret befrias, hittas Edith - knappt levande - i en stor hög med döda kroppar.
Edith Eger överlevde, men i decennier led hon i tystnad av posttraumatisk stress och skuldkänslor. Först efter 35 år lyckades hon förlåta sig själv.
I Att välja varvar Edith sin egen starka historia med gripande berättelser om människor som hon har hjälpt genom åren. Hon visar hur många håller sig själva som fångar - låsta av rädslor, oro eller det förflutna - och hon hjälper oss att hitta nyckeln till vår frihet. Att välja är en bok som förändrar livet.
Det här är en oerhört viktig skildring från en som överlevt förintelsen. För här får vi inte bara följa historien före och under andra världskriget och Edith Egers upplevelse av förintelselägren, utan även problemen som följer efteråt och hur hon delvis lyckas överkomma dem.
Edith Eger är bara sexton år när hon och hennes familj skickas till Auschwitz för att de är ungerska judar. Den enda som inte åker med dem är hennes syster Klara. Direkt när de ankommer till Auschwitz separeras Edith och hennes syster Magda med föräldrarna och Edith lever länge med stora skuldkänslor över att hon har sagt fel till doktor Mengele när han frågade om modern var hennes syster eller mamma. Att hon svarade ”mamma”, känner hon själv är den enda anledningen till att modern flyttas till kön för gaskamrarna istället för att få husera i lägret tillsammans med henne och Magda. Bara några timmar senare blir Edith tvingad att dansa för doktor Mengele, och eftersom hon är dansare tänker hon bort sig själv till att stå på en stor scen.
Genom hela tiden i förintelselägren och arbetarlägren hon och Magda hamnar i, håller Edith sin mors ord i huvudet: Att vad de än gör kan de inte ta ifrån en ens innersta tankar, så dem kan man fylla med ljus. Och det är vad hon gör. Edith låter aldrig hoppet om att bli fri slippa undan. Hon och Magda överlever lägren och hittas halvdöda under en hög med kroppar. De lyckas ta sig tillbaka till sin hemstad och hittar sin syster vid liv.
Sedan får vi följa Edith Egers resa genom livet som till slut tar henne till USA, men hon känner inte igen sig själv. Det där hoppet, ljuset, som hon inte släppte under tiden i lägren är plötsligt borta och hon känner bara en hopplöshet kring hela livet. Hon orkar inte bearbeta det hon har varit med om och är rädd för att släppa ut känslorna. Det hela börjar vända när hon läser en bok av en annan överlevare och börjar brevväxla med honom.
Till slut blir Edith Eger psykolog och hon blandar sin egen historia med fall hon har haft under sin yrkesverksamma karriär. Dessa flätar hon samman och pekar på saker som hon själv har lärt sig av sina patienter och hur hon har hjälpt dem framåt.
Det är en väldigt gripande historia, som är oerhört läsvärd. Edith Eger beskriver detaljerat och utan knussel vad hon upplevt och alla svårigheter som har kommit efteråt. Det tror jag är minst lika viktigt som själva upplevelsen. De flesta böcker som jag har läst om förintelseöverlevare har främst handlat om själva förintelsen men inte den posttraumatiska stress som efterföljde. Många kände en överlevarskuld, som förföljde dem i många år och väldigt jobbiga flash-backs.
Edith Eger är superwoman personifierad som har lyckats ta något så oerhört svårt och vända det till att hjälpa andra, helt fantastiskt.
Edith Eger är bara sexton år när hon och hennes familj skickas till Auschwitz för att de är ungerska judar. Den enda som inte åker med dem är hennes syster Klara. Direkt när de ankommer till Auschwitz separeras Edith och hennes syster Magda med föräldrarna och Edith lever länge med stora skuldkänslor över att hon har sagt fel till doktor Mengele när han frågade om modern var hennes syster eller mamma. Att hon svarade ”mamma”, känner hon själv är den enda anledningen till att modern flyttas till kön för gaskamrarna istället för att få husera i lägret tillsammans med henne och Magda. Bara några timmar senare blir Edith tvingad att dansa för doktor Mengele, och eftersom hon är dansare tänker hon bort sig själv till att stå på en stor scen.
Genom hela tiden i förintelselägren och arbetarlägren hon och Magda hamnar i, håller Edith sin mors ord i huvudet: Att vad de än gör kan de inte ta ifrån en ens innersta tankar, så dem kan man fylla med ljus. Och det är vad hon gör. Edith låter aldrig hoppet om att bli fri slippa undan. Hon och Magda överlever lägren och hittas halvdöda under en hög med kroppar. De lyckas ta sig tillbaka till sin hemstad och hittar sin syster vid liv.
Sedan får vi följa Edith Egers resa genom livet som till slut tar henne till USA, men hon känner inte igen sig själv. Det där hoppet, ljuset, som hon inte släppte under tiden i lägren är plötsligt borta och hon känner bara en hopplöshet kring hela livet. Hon orkar inte bearbeta det hon har varit med om och är rädd för att släppa ut känslorna. Det hela börjar vända när hon läser en bok av en annan överlevare och börjar brevväxla med honom.
Till slut blir Edith Eger psykolog och hon blandar sin egen historia med fall hon har haft under sin yrkesverksamma karriär. Dessa flätar hon samman och pekar på saker som hon själv har lärt sig av sina patienter och hur hon har hjälpt dem framåt.
Det är en väldigt gripande historia, som är oerhört läsvärd. Edith Eger beskriver detaljerat och utan knussel vad hon upplevt och alla svårigheter som har kommit efteråt. Det tror jag är minst lika viktigt som själva upplevelsen. De flesta böcker som jag har läst om förintelseöverlevare har främst handlat om själva förintelsen men inte den posttraumatiska stress som efterföljde. Många kände en överlevarskuld, som förföljde dem i många år och väldigt jobbiga flash-backs.
Edith Eger är superwoman personifierad som har lyckats ta något så oerhört svårt och vända det till att hjälpa andra, helt fantastiskt.