Egenmäktigt förfarande

AUGUSTPRISVINNARE 2013 Ester Nilsson är 31. Hon är poet och essäist och en förnuftig människa i en förnuftig relation. En dag i juni får hon ett samtal med en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. I publiken sitter konstnären själv, hänförd, och de två möts för första gången efter föreläsningen. Från och med nu ska återstoden av hennes tillvaro hänga samman med detta till sin avsikt helt oskyldiga samtal. Knappast något som senare sker skulle ha haft samma inverkan utan den händelsekedja som nu sätts igång. Ett slags kärlekshistoria inleds mellan Ester Nilsson och Hugo Rask, banal i sin enkelhet, storslagen i sin fullständiga hängivenhet. Egenmäktigt förfarande är en berättelse om hur villiga vi är att bedra oss själva i vår önskan att bli älskade. Motiveringen till nomineringen som Bästa svenska skönlitterära bok 2013. Motiveringen lyder: "Subjekt, predikat, objekt. Syntaxen må vara simpel, men Lena Andersson ger språkets vanligaste kärleksförklaring en betydelsefull inre grammatik. Romanen Egenmäktigt förfarande är en allvarsam lek där Ester och Hugo möts i ett tidlöst drama om passion och makt, frihet och förnuft, som författaren inte bara gestaltar utan rentav dissekerar. Med kärv humor och enastående precision blottlägger Lena Andersson förälskelsens systematiska självbedrägeri". - Stilen är tidlös, exakt och lätt - korsar Söderbergs molande kärlekssorg med Gun-Britt Sundströms klara ironi - och just denna koncentration gör boken till en av de tyngre i höst. Jag läste den i ett svep, så förtjust som man bara kan bli när en roman hittar helt rätt. Det är grymt men också grymt roligt, en glasklar redogörelse för hoppets lust och själens obotliga ensamhet som Lena Andersson funnit en perfekt form för Egenmäktigt förfarande kommer med all säkerhet och med all rätt att innebära Lena Anderssons verkliga genombrott också som romanförfattare. Daniel Sandström, Svenska Dagbladet - Jag tror inte jag har gjort så många förstreckningar i marginalen av en bok sedan jag läste Stendhals Om kärleken. Nils Schwartz, Dagens Nyheter - Det resonemang som förs är så intressant, Anderssons hantering av problematiken bitvis så briljant, att jag utan svårighet accepterar hennes premisser. Hon närmar sig i denna bok eviga frågor om kärlek och frihet med en språklig lätthet, en glimt av humor och distans mitt i svärtan, som ger framställningen en oerhörd lyster. Jens Liljestrand, Expressen - Anderssons roman är utmärkt. Ja, rent av älskvärd. John Sjögren, Upsala Nya Tidning - "Det har gjorts tusentals romaner om kärlek det här är en av de bättre jag har läst Man ska läsa den här om man är kär, har varit kär eller planerar att bli kär. Om man är olyckligt kär så känner man igen sig och känner sig lite mindre ensam, och har man ett lyckligt förhållande så blir man nog extra tacksam efter att ha läst denna bok Tara Moshizi, Gokväll - Lena Andersson har skrivit en briljant, rakknivsvass roman om kärlek. Hon är obarmhärtig i sin klarsyn, visar hur vi ljuger för oss själva i vår önskan att bli älskade Inglill Mosander, Aftonbladet - Egenmäktigt förfarande utvecklas till en järngrå, komedi. Byggd av den sorts humor där en person helt låst i sig själv, klampar in i en situation där en lika låst person befinner sig helt upptagen av sina agenda och så försöker båda fejka att de lyssnar. John Cleese kan göra det där när han full av raseri träder in i ett rum, och sedan tror att det inte märks. Läs den, du kommer känna igen dig, och alla du känner. Jenny Teleman, Kulturnytt - Jag skrattar högt flera gånger. Högst skrattar jag åt personteckningen av Hugo Rask, en riktig uppblåst narcissist Jag skrattar också, lätt kvidande, åt de situationer som man så väl känner igen sig i, när någon har ens hjärta i klorna. Kristian Ekenberg, Arbetarbladet - Apropå intelligent. Nog