Lila hibiskus
Purple Hibiscus
Bok av Chimamanda Ngozi Adichie
Kambilis far Eugene Achike är en riktig hjälte. Han tar hand om de sina, han äger en tidning som oförskräckt kritiserar korruptionen och maktmissbruket i samhällets högsta skikt, han får pris av Amnesty International och skänker stora summor till välgörande ändamål.
Men i hemmet är han en tyrann. Han misshandlar sina barn och sin fru om de gör det minsta avsteg från det han betraktar som den enda sanna vägen, en hårdhänt och intolerant katolsk tro. Han har till och med stött bort sin egen far, eftersom denne hållit fast vid sina förfäders religion. Kambili och hennes bror Jaja får en aning om ett annat sätt att leva när de under en tid får bo hemma hos sin faster, som i sin kärleksfullhet och rättframhet är sin brors raka motsats. Denna aning om ett friare liv växer till ett uppror hos Kambili och Jaja. Familjens maktordning är plötsligt i gungning och en våldsam brytning blir mer och mer oundviklig.
Med Lila hibiskus har Chimamanda Adichie skrivit en berättelse som med både inlevelse och precision visar hur en yttre godhet kan rymma både brutalitet och brist på empati. Hennes porträtt av Eugene Achike kan väl mäta sig med Ingmar Bergmans biskop Vergerus i Fanny och Alexander när det gäller att gestalta motsägelsefullhet och religiöst bigotteri.
Jag hade stora förväntningar på denna bok och blev tyvärr lite besviken. De andra böckerna, Americanah och En halv gul sol, av samma författare fångade mig så mycket mer...