Liknande böcker
Björnstad
Beartown : From The New York Times Bestselling Author of A Man Called Ove
Bok av Fredrik Backman
Björnstad är en mindre stad som allt fler flyttar ifrån på grund av bristen på jobb. Allt hopp står till det lovande juniorlaget i ishockey vars framgångar skulle kunna sätta staden på kartan igen. När ett allvarligt brott begås sätts allting på sin spets. Hur långt är människor villiga att gå?
Bokrean 2017 hade många relativt nya titlar. En av dessa nätshoppade jag, Fredrik Backmans roman Björnstad. Jag har läst tre av författarens tidigare böcker. Kändast av dessa är förstås En man som heter Ove, som också har blivit film. Men mest tycker jag om boken Min mormor hälsar och säger förlåt. Jag gillar när böcker är både roliga och allvarliga och dessutom har ett överraskande slut. Då gäller förstås att boken måste behålla min uppmärksamhet genom hela läsningen.
En kan säga att mina förväntningar var tämligen uppskruvade inför författarens nyaste roman Björnstad. Boken kom ut i september förra året och en uppföljare är aviserad till i år.
Björnstad är en fiktiv småstad där ishockey har en stor plats. Det framgångsrika laget liksom bygger orten och skapar ekonomiska möjligheter i form av etableringar, arbetstillfällen, berömmelse och kanske till och med ett idrottsgymnasium. De tonåriga spelarna har en särställning i samhället och betraktas och behandlas som små gudar. När katastrofen sen slår ner i form av ett fruktansvärt brott slås många(s) drömmar i kras. Och frågan är om småstaden blundar eller om nån eller några vågar stå upp för sanningen.
Ja det är väldigt mycket hockey i den här boken och sport och idrott är verkligen inte min grej. Jag försöker se det som en allegori och tänka mig ishockeyn som nåt annat. Men det går fan inte. Tyvärr. Kanske tänker jag alltför mycket på min barndomsstad, en småstad där idrott alltid har haft en viktig plats i samhället och hos invånarna. Dessutom förutsäger jag katastrofen med tanke på att det är tonåringar i stjärnrollerna.
Kanske är jag den enda som är aningen besviken över den här boken. Den är visserligen bra och har vettiga budskap, men för mig är allt i boken som handlar om hockey mest en utdragen plåga tråkigt att läsa. Jag vill hoppa över vissa sidor – men jag gör det inte.
Däremot lyckas författaren, som alltid, i sin karaktärsteckning. Människorna han skildrar är väldigt levande framför mina ögon. Språk, dialog, tankar – allt flyter på bra och gör boken snabbläst. Men, som sagt, den är nog en bok för den som gillar idrott, inte för en sån som mig.
MItt omdöme blir medel.
En kan säga att mina förväntningar var tämligen uppskruvade inför författarens nyaste roman Björnstad. Boken kom ut i september förra året och en uppföljare är aviserad till i år.
Björnstad är en fiktiv småstad där ishockey har en stor plats. Det framgångsrika laget liksom bygger orten och skapar ekonomiska möjligheter i form av etableringar, arbetstillfällen, berömmelse och kanske till och med ett idrottsgymnasium. De tonåriga spelarna har en särställning i samhället och betraktas och behandlas som små gudar. När katastrofen sen slår ner i form av ett fruktansvärt brott slås många(s) drömmar i kras. Och frågan är om småstaden blundar eller om nån eller några vågar stå upp för sanningen.
Ja det är väldigt mycket hockey i den här boken och sport och idrott är verkligen inte min grej. Jag försöker se det som en allegori och tänka mig ishockeyn som nåt annat. Men det går fan inte. Tyvärr. Kanske tänker jag alltför mycket på min barndomsstad, en småstad där idrott alltid har haft en viktig plats i samhället och hos invånarna. Dessutom förutsäger jag katastrofen med tanke på att det är tonåringar i stjärnrollerna.
Kanske är jag den enda som är aningen besviken över den här boken. Den är visserligen bra och har vettiga budskap, men för mig är allt i boken som handlar om hockey mest en utdragen plåga tråkigt att läsa. Jag vill hoppa över vissa sidor – men jag gör det inte.
Däremot lyckas författaren, som alltid, i sin karaktärsteckning. Människorna han skildrar är väldigt levande framför mina ögon. Språk, dialog, tankar – allt flyter på bra och gör boken snabbläst. Men, som sagt, den är nog en bok för den som gillar idrott, inte för en sån som mig.
MItt omdöme blir medel.