Ett oväntat arv
Bok av Sofia Ymén
När föräldrarna hastigt omkommer i en tragisk bilolycka får Madeleine plötsligt ta över driften av familjens stora hästgård. Hennes bror finns inte tillgänglig för att hjälpa till och istället söker hon stöd hos Henrik som är en gammal vän till familjen. Samarbetet fungerar bra och känslor uppstår mellan dem båda. Madeleine tvekar dock något då det var Henrik som körde föräldrarnas olycksbil.
Ett oväntat arv är första delen i Kungsbackakvartetten och det är en lovande start på serien. Vi får följa fyra olika personer och deras vardag. Jag gillar blandningen mellan personligheterna.
Madeleine är tjejen vars föräldrar omkommit i en olycka och hon står plötsligt ensam att driva hästgården vidare. Egentligen är hon inte ensam, utan delar ansvaret med sin bror, men han tävlar i hästhoppning och åker iväg tidigt i boken. Henrik var med i bilen när Madeleines och Eriks föräldrar förolyckades och förlorade då både sitt levebröd och sina närmaste vänner, eftersom han körde när deras föräldrar togs ifrån dem. Iris är Madeleines och Eriks mormor med en ganska trasig bakgrund. Hon är strikt och har inte särskilt mycket kontakt med sina barnbarn. Under bokens gång nystar Ymén i Iris bakgrund. Den fjärde personen är en väninna till Iris som finner sig i rollen som medlare mellan mormor och barnbarn och egentligen lite som spion å mormoderns räkning.
Då jag inte är en hästtjej var jag lite orolig över att det skulle bli alldeles för mycket om djuren för mig, men det var det inte. Visserligen är det en hel del hästprat och information men det kommer liksom i förbifarten och är inte den allra viktigaste delen av historien. Jag blir så medryckt i allt annat som händer att jag inte ”bryr” mig om hästarna.
Det är en bra blandning i persongalleriets karaktärer. De särskiljer sig verkligen från varandra i sätt att vara och att prata. Jag gillar Iris stenhårda fasad som man får fler och fler förklaringar till längs bokens gång och det gör att jag går från att ogilla henne till att tycka om henne. Ett oväntat arv är en bladvändare och när jag väl satt mig ner med den slutar jag inte läsa förrän det är färdigt. Nu läste jag den som e-bok genom Storytel och behövde ta kortare pauser för att vila ögonen men hade jag haft den som vanlig bok hade jag läst den pärm till pärm i en sittning. Det är inte rakt igenom lättsamt, för det finns en hel del svårigheter och gripande berättelser, men det är ändå lätt läsning. Det händer väl inte så mycket oväntade saker, men eftersom det ändå är en feelgood så gör det inte mig något. Det är resan till det förväntade som är målet.
Jag ser definitivt fram emot fortsättningen på serien för att se hur det går på Fors gård och kanske framförallt hur det går för Iris, om hon fortsätter att töa fram eller om hon hårdnar igen.
Madeleine är tjejen vars föräldrar omkommit i en olycka och hon står plötsligt ensam att driva hästgården vidare. Egentligen är hon inte ensam, utan delar ansvaret med sin bror, men han tävlar i hästhoppning och åker iväg tidigt i boken. Henrik var med i bilen när Madeleines och Eriks föräldrar förolyckades och förlorade då både sitt levebröd och sina närmaste vänner, eftersom han körde när deras föräldrar togs ifrån dem. Iris är Madeleines och Eriks mormor med en ganska trasig bakgrund. Hon är strikt och har inte särskilt mycket kontakt med sina barnbarn. Under bokens gång nystar Ymén i Iris bakgrund. Den fjärde personen är en väninna till Iris som finner sig i rollen som medlare mellan mormor och barnbarn och egentligen lite som spion å mormoderns räkning.
Då jag inte är en hästtjej var jag lite orolig över att det skulle bli alldeles för mycket om djuren för mig, men det var det inte. Visserligen är det en hel del hästprat och information men det kommer liksom i förbifarten och är inte den allra viktigaste delen av historien. Jag blir så medryckt i allt annat som händer att jag inte ”bryr” mig om hästarna.
Det är en bra blandning i persongalleriets karaktärer. De särskiljer sig verkligen från varandra i sätt att vara och att prata. Jag gillar Iris stenhårda fasad som man får fler och fler förklaringar till längs bokens gång och det gör att jag går från att ogilla henne till att tycka om henne. Ett oväntat arv är en bladvändare och när jag väl satt mig ner med den slutar jag inte läsa förrän det är färdigt. Nu läste jag den som e-bok genom Storytel och behövde ta kortare pauser för att vila ögonen men hade jag haft den som vanlig bok hade jag läst den pärm till pärm i en sittning. Det är inte rakt igenom lättsamt, för det finns en hel del svårigheter och gripande berättelser, men det är ändå lätt läsning. Det händer väl inte så mycket oväntade saker, men eftersom det ändå är en feelgood så gör det inte mig något. Det är resan till det förväntade som är målet.
Jag ser definitivt fram emot fortsättningen på serien för att se hur det går på Fors gård och kanske framförallt hur det går för Iris, om hon fortsätter att töa fram eller om hon hårdnar igen.