Midnattsflickor
Bok av Jonas Moström
Flera kvinnor våldtas i staden Uppsala. När en kvinna också blir mördad för att återfinnas i en av universitetets byggnader sprider sig oron bland studenterna. Psykopatexperten Nathalie Svensson och kommissarie Johan Axberg tar sig an fallet för att hitta den eller de gärningsmän som är skyldiga. Spåren leder dem till såväl tidigare våldtäktsmän som en sektliknande orden med kvinnofientlig attityd.
En bok jag länge var sugen på att kasta mig över var Jonas Moströms tredje i serien om Nathalie Svensson, Midnattsflickor. Ett skäl till det var förstås att jag läst de övriga två i serien. Ett annat att miljön varken är Stockholm eller Gotland, Sveriges motsvarighet till Midsomer, utan Uppsala. Men det var med darrande hand jag lyfte boken ur min TBR*-hylla och började läsa – det första mordoffret var lagt till beskådan i självaste Gustavianum.
Det är Valborg, eller Sista april, som vi säger i Uppsala. Studenternas firande slås emellertid i kras av två våldtäkter. Ett tredje offer hittas också, men hon lever inte längre. Hon ligger strypt till döds och är placerad i Anatomiska teatern i Gustavianum. Psykiatriöverläkaren Nathalie Svensson kallas åter igen in som den expert på psykopater hon är. Även polisen Johan Axberg från Sundsvall kallas ner till fallet i Uppsala som ledare för spaningsgruppen. Våldtäkterna och mordet verkar hänga ihop och jakten på gärningsmannen startar. Ganska snart hittas flera tänkbara gärningsmän, unga män som har ett och annat i bagaget. Ett spår leder till ett märkligt ordenssällskap som tycks hata kvinnor.
Jag gillar att miljön är Uppsala, men i början blir det lite väl mycket Uppsala. Kanske intresserar sig inte läsarna så mycket för såväl detaljer om stan som sevärdheter. Dessutom känner jag mig tveksam till alla snabba framfarter i stan och mellan stan och Stockholm. De på cykel känns realistiska, men de i bil är inte lika trovärdiga: det är fullt med vägarbeten och annat i centrala Uppsala och på E4:an mellan Uppsala och Stockholm är det ofta köer – och olyckor. På ett ställe hittar jag en annan märklighet: hur kan ett offer ringa när hon blivit fråntagen sin mobiltelefon av förövaren? Dessutom finner jag korrekturfel. MEN… Resten är fantastiskt spännande och bra! Den historiska miljön är en kuslig och passande scen för de otäcka händelserna i boken. De korta kapitlen tilltalar mig – dels är det lätt för mig att ta alla tänkbara tillfällen till att läsa, dels ger det en känsla av rafflande snabbhet i berättelsen. Det här är en riktig god deckare!
Mitt omdöme blir högt.
Det är Valborg, eller Sista april, som vi säger i Uppsala. Studenternas firande slås emellertid i kras av två våldtäkter. Ett tredje offer hittas också, men hon lever inte längre. Hon ligger strypt till döds och är placerad i Anatomiska teatern i Gustavianum. Psykiatriöverläkaren Nathalie Svensson kallas åter igen in som den expert på psykopater hon är. Även polisen Johan Axberg från Sundsvall kallas ner till fallet i Uppsala som ledare för spaningsgruppen. Våldtäkterna och mordet verkar hänga ihop och jakten på gärningsmannen startar. Ganska snart hittas flera tänkbara gärningsmän, unga män som har ett och annat i bagaget. Ett spår leder till ett märkligt ordenssällskap som tycks hata kvinnor.
Jag gillar att miljön är Uppsala, men i början blir det lite väl mycket Uppsala. Kanske intresserar sig inte läsarna så mycket för såväl detaljer om stan som sevärdheter. Dessutom känner jag mig tveksam till alla snabba framfarter i stan och mellan stan och Stockholm. De på cykel känns realistiska, men de i bil är inte lika trovärdiga: det är fullt med vägarbeten och annat i centrala Uppsala och på E4:an mellan Uppsala och Stockholm är det ofta köer – och olyckor. På ett ställe hittar jag en annan märklighet: hur kan ett offer ringa när hon blivit fråntagen sin mobiltelefon av förövaren? Dessutom finner jag korrekturfel. MEN… Resten är fantastiskt spännande och bra! Den historiska miljön är en kuslig och passande scen för de otäcka händelserna i boken. De korta kapitlen tilltalar mig – dels är det lätt för mig att ta alla tänkbara tillfällen till att läsa, dels ger det en känsla av rafflande snabbhet i berättelsen. Det här är en riktig god deckare!
Mitt omdöme blir högt.