Älvornas kulle
Bok av Elisabet Nemert
Systerskap över tid och rum, stark lojalitet och oförutsägbar kärlek. I "Älvornas kulle" får vi möta Celine, vars tillvaro slås i spillror när maken deklarerar att han vill skiljas. Celine förlorar då sitt arbete som lärare på den skola där han är rektor, och hon och barnen måste ge sig av. De får hjälp att flytta in i ett gammalt hus i Sunnanäng invid Siljans strand. Ett hus där många dramatiska kvinnoöden har utspelat sig. Uppe på husets vind finner Celine en tummad dagbok. I den berättar änkan Emilia sin historia från förr. I närheten ligger Käringberet där man på 1600-talet brände häxor. I huset på Älvornas kulle finns många dolda hemligheter. Och Celines lilla dotter, den sjuåriga Sofia, har förmågan att se det som är fördolt för andra.
Har under många timmar befunnit mig i den magiska värld som finns vid Älvornas kulle i Sunnanäng, en mycket passande plats en grå och mörk dag i början av december. Så lätt att se platserna framför mig och jag älskar att få följa Celine och hennes barn Sofia och Jacob, som flyttar in i Rosalies hus. En mängd lyckliga sammanträffanden gör att den lilla familjen utökas med dvärgpudeln Tina och två gulliga kattungar. För att inte glömma alla andra vuxna som efter hand kommer in i handlingen. Huset på kullen har också en historia som tar oss 300 år bakåt i tiden och vi får genom dagböcker och brev följa de personer som tidigare bott där. Det har givetvis hänt mycket i kvinnornas situation sedan den tiden, men mycket återstår fortfarande. Celines syster advokaten Francine engagerar sig i barn, som har blivit vittnen till att deras fäder har dödat barnens mödrar. Boken har gjort stort uttryck på mig och tyckte det var tråkigt när den var slut.