Unorthodox
Bok av Deborah Feldman
Unorthodox är Deborah Feldmans bästsäljande självbiografi om uppväxten i och flykten från en ultraortodox judisk grupp i Williamsburg, New York. Boken ligger till grund för den omtalade Netflixserien med samma namn.
I den värld där Deborah växer upp är reglerna strikta. Hennes släkt kontrollerar allt - från vilka kläder hon får ha på sig, till vem hon får prata med och vilka böcker hon får läsa. Men trots detta växer Deborah upp till en självständig och viljestark person. I hemlighet slukar hon klassiker av Jane Austen och Louisa May Alcott och hon anar att det finns ett helt annat och friare sätt att leva, bara någon kilometer bort i det myllrande livet bland New Yorks skyskrapor.
Som tonåring blir Deborah bortgift med en man hon inte känner. Pressen att leva som en god chassidisk kvinna, med alla plikter och regler det medför, blir alltmer påtaglig. Nitton år gammal föder hon en son. Det blir vändpunkten. Oavsett vilka utmaningar hon står inför måste hon hitta en väg ut ur förtrycket och skapa en bättre framtid för sig och sitt barn.
***
Deborah Feldman, född 1986, växte upp i en chassisisk gemenskap i Williamsburg, New York. När hennes självbiografi kom ut i USA blev den på kort tid en New York Times-bestseller. Författarens berättelse om sitt liv har sedan dess även blivit kritikerrosad Netflixserie. Feldman bor och arbetar numera i Berlin.
Unorthodox är berättelsen om Deborah Feldman och hennes uppväxt hos den grupp chassidiska judar som kallas Satmarjudar. Jag hade redan sett serien och gråtit floder, så jag blev väldigt glad när boken damp ner i min brevlåda och väntade mig genast att kastas tillbaka till det fascinerande Willamsburg jag för många år sedan läste om i "Ok, Amen" av Nina Solomin.
Serien är endast vagt baserad på boken och handlar nästan uteslutande om huvudkaraktären Estys flykt från gemenskapen. Bokens huvudkaraktär är inte Esty, utan författaren själv och handlar mest om det som hände innan, om Deborahs barndom och ungdom fram tills dess att hon giftes bort och fick barn. Flykten är endast en liten del av berättelsen.
Vi bjuds på många fascinerande detaljer, både i det privata och i det offentliga, som att Satmarjudar är övertygat Israelfientliga, och skälet bakom varför kvinnor inom gemenskapen bär peruk. Vi får också följa författaren på upptäcktsresa genom litteraturen och på jakt efter sin egen sexualitet och kanske är det det sistnämnda som utgör bokens allra mest fascinerande passager.
Hade jag inte läst andra recensioner hade jag bara haft goda saker att säga om boken, och jag rekommenderar den verkligen för den är intressant och välskriven. Men jag har förstått det som att Feldman möjligtvis har förvrängt sin egen historia och det stör mig lite grann. För fem, tio år sedan hade jag inte brytt mig, då försvarade jag James Frey när han ljög i självbiografiska "Tusen små bitar". Men vi lever i ett så kallat "post-truth" samhälle där lögner används för att montera ner demokrati, kärlek till vår näste och försök att kämpa för rättvisa. I ett sådant samhälle är sanning viktigare än någonsin. Inte för att författaren gör sig skyldig till "fake news", jag tvivlar inte en sekund på att det är svårt att vara kvinna i en chassidisk gemenskap, men jag är säker på att detta kunde skildras utan halvsanningar och lögner.
Givetvis har jag ingen aning om huruvida anklagelserna är sanna eller inte. Jag tyckte som sagt om boken, men jag tycker att man kan läsa vad andra har skrivit om hennes skildringar för att få en mer nyanserad bild men ändå ta till sig av innehållet!
Serien är endast vagt baserad på boken och handlar nästan uteslutande om huvudkaraktären Estys flykt från gemenskapen. Bokens huvudkaraktär är inte Esty, utan författaren själv och handlar mest om det som hände innan, om Deborahs barndom och ungdom fram tills dess att hon giftes bort och fick barn. Flykten är endast en liten del av berättelsen.
Vi bjuds på många fascinerande detaljer, både i det privata och i det offentliga, som att Satmarjudar är övertygat Israelfientliga, och skälet bakom varför kvinnor inom gemenskapen bär peruk. Vi får också följa författaren på upptäcktsresa genom litteraturen och på jakt efter sin egen sexualitet och kanske är det det sistnämnda som utgör bokens allra mest fascinerande passager.
Hade jag inte läst andra recensioner hade jag bara haft goda saker att säga om boken, och jag rekommenderar den verkligen för den är intressant och välskriven. Men jag har förstått det som att Feldman möjligtvis har förvrängt sin egen historia och det stör mig lite grann. För fem, tio år sedan hade jag inte brytt mig, då försvarade jag James Frey när han ljög i självbiografiska "Tusen små bitar". Men vi lever i ett så kallat "post-truth" samhälle där lögner används för att montera ner demokrati, kärlek till vår näste och försök att kämpa för rättvisa. I ett sådant samhälle är sanning viktigare än någonsin. Inte för att författaren gör sig skyldig till "fake news", jag tvivlar inte en sekund på att det är svårt att vara kvinna i en chassidisk gemenskap, men jag är säker på att detta kunde skildras utan halvsanningar och lögner.
Givetvis har jag ingen aning om huruvida anklagelserna är sanna eller inte. Jag tyckte som sagt om boken, men jag tycker att man kan läsa vad andra har skrivit om hennes skildringar för att få en mer nyanserad bild men ändå ta till sig av innehållet!