I går
Hier
Bok av Ágota Kristóf
Varje dag upprepar Sandor Lester sin "idiotiska kapplöpning": kliver på bussen, stämplar in på fabriken. På lördagarna träffar han Yolande, som han inte är särskilt förtjust i. Den lilla tid han har över ägnar han åt att drömma om ett annat liv, en stor författares liv. Och åt att tänka på Line, den perfekta kvinnan. En morgon på bussen är det Line, den riktiga Line, som dyker upp från hans förflutna som landsflykting.
"Då var det alltså henne jag väntade på!"
Har man läst trilogin och "Analfabeten" är bokens universum omedelbart igenkännbart. Men man lika gärna kan läsa "I går" som en första kontakt med Agota Kristof.
.
Sandor Lester har en mycket enformig vardag. Han kliver på bussen om morgnarna, kliver av vid fabriken där han jobbar. Sin fritid tillbringar han tillsammans med Yolande, en kvinna som han egentligen inte tycker särskilt mycket om, och med sina drömmar om ett annat liv.
En dag bryts den alldagliga tillvaron av; när Line kommer in i Sandors liv. De kände varandra för många år sedan, och nu påminns Sandor om annan tid, i ett annat land.
.
Ágota Kristóf var en ungersk författare som levde större delen av sitt liv i Schweiz som landsflykting. Livet i exil är ett tema som förekommer i hennes författarskap, inte minst i I går. Skildringen av Sandors rotlöshet och ensamhet känns autentisk, det märks att hon har insyn i den erfarenheten.
Kristófs språk är helt magiskt. Hennes förmåga att gestalta de allra minsta detaljerna ur vardagen imponerar mig. Språk är ett framträdande inslag även i handlingen, iom Sandors drömmar om skrivande och författarskap. Trots att boken är väldigt tunn rymmer den mycket och är väldigt tung. Såväl teman som miljöer är mörka. Brutaliteten som präglade hennes trilogi bestående av Den stora skrivboken; Beviset; Den tredje lögnen återfinns även i I går. Och precis som med min upplevelse av trilogin är det som om alla pusselbitar inte riktigt faller på plats för mig när jag läser I går, trots att läsupplevelsen på pappret är storslagen, och det hänger nog på mig snarare än boken. Kanske var mörkret i I går lite för kompakt för att tilltala mig. Med det sagt vill jag dock understryka att I går är en oerhört välskriven kortroman, i betyg får den ⭐️⭐️⭐️+ (3,5/5)
Sandor Lester har en mycket enformig vardag. Han kliver på bussen om morgnarna, kliver av vid fabriken där han jobbar. Sin fritid tillbringar han tillsammans med Yolande, en kvinna som han egentligen inte tycker särskilt mycket om, och med sina drömmar om ett annat liv.
En dag bryts den alldagliga tillvaron av; när Line kommer in i Sandors liv. De kände varandra för många år sedan, och nu påminns Sandor om annan tid, i ett annat land.
.
Ágota Kristóf var en ungersk författare som levde större delen av sitt liv i Schweiz som landsflykting. Livet i exil är ett tema som förekommer i hennes författarskap, inte minst i I går. Skildringen av Sandors rotlöshet och ensamhet känns autentisk, det märks att hon har insyn i den erfarenheten.
Kristófs språk är helt magiskt. Hennes förmåga att gestalta de allra minsta detaljerna ur vardagen imponerar mig. Språk är ett framträdande inslag även i handlingen, iom Sandors drömmar om skrivande och författarskap. Trots att boken är väldigt tunn rymmer den mycket och är väldigt tung. Såväl teman som miljöer är mörka. Brutaliteten som präglade hennes trilogi bestående av Den stora skrivboken; Beviset; Den tredje lögnen återfinns även i I går. Och precis som med min upplevelse av trilogin är det som om alla pusselbitar inte riktigt faller på plats för mig när jag läser I går, trots att läsupplevelsen på pappret är storslagen, och det hänger nog på mig snarare än boken. Kanske var mörkret i I går lite för kompakt för att tilltala mig. Med det sagt vill jag dock understryka att I går är en oerhört välskriven kortroman, i betyg får den ⭐️⭐️⭐️+ (3,5/5)