Där livet är fullkomligt
Da dove la vita é perfetta
Bok av Silvia Avallone
Adele är sjutton år och bor i en förort till Bologna i Italien. När hon blir gravid med sin något kriminelle pojkvän Manuel måste hon fatta ett svårt beslut. Kan hon, tillsammans med barnet, ta sig bort från höghuset i stadens förort? I Bologna hoppas samtidigt akademikerna Dora och Fabio på att få adoptera ett barn.
Adele är sjutton år och bor med sin mamma och syster i ett höghusområde utanför Bologna när hon blir gravid. Fadern till barnet är kriminell och har åkt in på ungdomsfängelse. Adele måste nu ta ett beslut om barnets öde - ska hon behålla det eller adoptera bort det (och således ge barnet en möjlighet till ett bättre liv)?
Samtidigt får vi följa ett rikt men barnlöst par i Bologna. Deras relation är på väg att ta slut, men de bestämmer sig för att ge den en sista chans genom att ansöka om adoption.
.
Jag har tidigare läst Avallones succéroman Stål, vilken jag tyckte väldigt mycket om. Där livet är fullkomligt levde inte riktigt upp till mina höga förväntningar, men jag tycker fortfarande att den var väldigt läsvärd. Mina fellow Ferrante-fantaster skulle nog tycka om den och känna igen sig i miljöerna. Stora delar av boken utspelar sig hos den italienska arbetarklassen, och kontrasten till de mer välbärgade karaktärernas livssituation blir väldigt stor. Dessutom tyckte jag att skildringen av de starkt cementerade könsrollerna skildras på ett intressant sätt, kvinnoödena som målas upp är både lika och olika.
Däremot kändes persongalleriet i övrigt lite för stort då jag upplevde många av karaktärerna som platta, och jag hade även lite svårt att fastna för berättelsen.
Samtidigt får vi följa ett rikt men barnlöst par i Bologna. Deras relation är på väg att ta slut, men de bestämmer sig för att ge den en sista chans genom att ansöka om adoption.
.
Jag har tidigare läst Avallones succéroman Stål, vilken jag tyckte väldigt mycket om. Där livet är fullkomligt levde inte riktigt upp till mina höga förväntningar, men jag tycker fortfarande att den var väldigt läsvärd. Mina fellow Ferrante-fantaster skulle nog tycka om den och känna igen sig i miljöerna. Stora delar av boken utspelar sig hos den italienska arbetarklassen, och kontrasten till de mer välbärgade karaktärernas livssituation blir väldigt stor. Dessutom tyckte jag att skildringen av de starkt cementerade könsrollerna skildras på ett intressant sätt, kvinnoödena som målas upp är både lika och olika.
Däremot kändes persongalleriet i övrigt lite för stort då jag upplevde många av karaktärerna som platta, och jag hade även lite svårt att fastna för berättelsen.