Nio liv
Bok av Emelie Schepp
En YouTube-film av en misshandlad man med sprängladdning fastsatt på kroppen sprider sig. Polisen hinner inte rädda mannen som tillhörde ett kriminellt nätverk och var den fjärde medlemmen som blivit mördad under kort tid. Mia Bolander försöker lösa fallet med hjälp av en ny kollega. Men ingen vill prata om det. När Jana Berzelius blir åklagare i fallet så inser hon att fallet har koppling till henne själv.
Förra boken, "Broder Jakob", avslutades med en cliffhanger och vi stöts direkt in i handlingen i den här boken. Boken handlar om gängkriminalitet, något som är väldigt aktuellt och ett viktigt ämne att lyfta. Det som är mest tragiskt med det hela är att kriminaliteten går allt längre ner i åldrarna. Jag upplever att Schepp har gjort bra research på ämnet och det känns trovärdigt.
Gällande karaktärerna och deras utveckling ser jag en viss förändring hos alla. Jana upplever jag som mer instabil och hon låter våldet ta över allt mer. Samtidigt blir hon någon slags övermänniska och känns ibland inte riktigt mänsklig. Henrik var på föräldraledighet vid bokens start men kan inte riktigt låta bli utredningen, vilket i sin tur gör hans fru förbannad. Jag kan inte hjälpa att jag stör mig på hans fru, trots att jag förmodligen hade känt något liknande om min man bara ägnade tid åt sitt jobb och inte frun i det här fallet som blivit utsatt för ett mordförsök. Även Mia visar en helt annan sida, och det är både bra och dåligt. Karaktärsutveckling är alltid bra men frågan är om det blir till det bättre eller det sämre?
Vi får följa relationen mellan Jana och Per, och hur hon sakta men säkert släpper in Per i sitt liv. Med det bagaget och alla hemligheter är det givetvis inte lätt. Även relationen mellan Jana och pappan är intressant då man inte riktigt vet vad som ska hända näst. Ibland blir jag osäker på om pappan hjälper eller stjälper, och i stället för att prata ut känns det som en tickande bomb dem emellan. Som läsare får vi även möta Ibrahims familj och även det känns som en trovärdig skildring.
Som vanligt när det kommer till Emelie Schepp finns spänningen där och boken är en riktig bladvändare men den når inte riktigt hela vägen fram. I recensionen av "Broder Jakob" funderade jag på om livet någon gång skulle komma ikapp Jana men vi får väl se.
Gällande karaktärerna och deras utveckling ser jag en viss förändring hos alla. Jana upplever jag som mer instabil och hon låter våldet ta över allt mer. Samtidigt blir hon någon slags övermänniska och känns ibland inte riktigt mänsklig. Henrik var på föräldraledighet vid bokens start men kan inte riktigt låta bli utredningen, vilket i sin tur gör hans fru förbannad. Jag kan inte hjälpa att jag stör mig på hans fru, trots att jag förmodligen hade känt något liknande om min man bara ägnade tid åt sitt jobb och inte frun i det här fallet som blivit utsatt för ett mordförsök. Även Mia visar en helt annan sida, och det är både bra och dåligt. Karaktärsutveckling är alltid bra men frågan är om det blir till det bättre eller det sämre?
Vi får följa relationen mellan Jana och Per, och hur hon sakta men säkert släpper in Per i sitt liv. Med det bagaget och alla hemligheter är det givetvis inte lätt. Även relationen mellan Jana och pappan är intressant då man inte riktigt vet vad som ska hända näst. Ibland blir jag osäker på om pappan hjälper eller stjälper, och i stället för att prata ut känns det som en tickande bomb dem emellan. Som läsare får vi även möta Ibrahims familj och även det känns som en trovärdig skildring.
Som vanligt när det kommer till Emelie Schepp finns spänningen där och boken är en riktig bladvändare men den når inte riktigt hela vägen fram. I recensionen av "Broder Jakob" funderade jag på om livet någon gång skulle komma ikapp Jana men vi får väl se.