Ingen skulle få veta
Bok av Anna Kansell
Ångesten var ständigt närvarande i vårt hem. Ibland slumrande och osynlig, ibland uppblossande med full kraft. Den passade inga tider. Skoningslöst klampade den på, nästlade sig in i mammas huvud och tog ingen hänsyn. Inte till henne, inte till oss andra.
INGEN SKULLE FÅ VETA är en berättelse om skuld, skam och psykisk ohälsa, dolda under en välputsad yta i en svensk småstadsidyll.
Berättelsen skildrar en flickas uppväxt på 70- och 80-talet, med en psykiskt sjuk mamma i en, på ytan, lyckad familj. En sjukdom som alla tystar ner och döljer - både inom familjen och mot omgivningen. Och hur det är att leva i en dysfunktionell familj som låtsas vara fungerande, där yta och konvention betyder allt. Men när dörren till den fina villan har stängts, styr mammans ångest och utbrott familjen med järnhand.
Med inslag av dagboksanteckningar samt journalutdrag från mammans vistelser på psyket, skildras familjens liv utifrån flickans perspektiv, från treårsåldern och fram till den ödesdigra dagen, då alla till slut får veta.
Boken vill belysa vad psykisk ohälsa kan innebära - för den drabbade och för de närmast anhöriga. Händelserna är självupplevda och skildrar ingående och naket det mörker de drabbade lever i. Samtidigt som den också vill visa att det kan finnas ett parallellt, normalt liv som, trots allt, kan vara relativt bra.
Boken behandlar ett oerhört tungt ämne, psykisk ohälsa hos en förälder med två barn, Maria och Sofia. Det är oundvikligt att livet inte skulle påverkas av mammans mående. Hon som jag får beskrivet redan i de inledande kapitlen försöker hänga sig i sin dotters hopprep. Boken är sitt ämne till trots lättläst och varvar inläggningar på psyket med vardagligheter - för allt var inte hemskt. Det som kanske var värst är ändå tyngden av en familjehemlighet. Att ingen skulle få veta vad som verkligen utspelade sig innanför hemmets väggar. Skam och sorg och skuldkänslor stiger till ytan men förtigs, tills den dagen det blir omöjligt att dölja det längre. Dagen då Marias mamma lyckas med det hon föresatt sig: att ta sitt liv.
Författaren har baserat händelserna i boken på sina egna upplevelser av att växa upp med en psykiskt sjuk förälder. Kaoset och allt det oförutsägbara som gör att man inte kan ta vänner med hem av rädsla för att mamman skulle drabbas av något av sina utbrott av ångest. Det som drabbar mig är hur skamfyllt det varit och delvis fortfarande är att vara drabbad av psykisk ohälsa. Att det ska förtigas. Att den sjuka ska låtsas vara frisk i så stor utsträckning som det bara är möjligt, oavsett konsekvenserna. För det är alltid värre om andra får kunskap om ”galenskapen”.
Jag kommer rätt snabbt in i boken och sedan blir det svårt att lägga den ifrån mig. Jag måste få veta hur det går för Maria och hennes familj. Det gör mig glad att böcker som denna skrivs idag, som en motvikt till den tystnadskultur som funnits kring psykisk ohälsa. Den behövs. Den är viktig. Fler är drabbade än man kan tro, och bakom även den mest välputsade fasad kan det dölja sig djupa trauman som behöver få komma in i ljuset för att kunna bearbetas och helas. Jag uppskattar att Anna Kansell också lägger några sidor på slutet med kontaktuppgifter till olika stödlinjer. Hon vill med sin bok hjälpa de med liknande erfarenheter som sig själv, och deras anhöriga. Jag kan varmt rekommendera denna bok.
Författaren har baserat händelserna i boken på sina egna upplevelser av att växa upp med en psykiskt sjuk förälder. Kaoset och allt det oförutsägbara som gör att man inte kan ta vänner med hem av rädsla för att mamman skulle drabbas av något av sina utbrott av ångest. Det som drabbar mig är hur skamfyllt det varit och delvis fortfarande är att vara drabbad av psykisk ohälsa. Att det ska förtigas. Att den sjuka ska låtsas vara frisk i så stor utsträckning som det bara är möjligt, oavsett konsekvenserna. För det är alltid värre om andra får kunskap om ”galenskapen”.
Jag kommer rätt snabbt in i boken och sedan blir det svårt att lägga den ifrån mig. Jag måste få veta hur det går för Maria och hennes familj. Det gör mig glad att böcker som denna skrivs idag, som en motvikt till den tystnadskultur som funnits kring psykisk ohälsa. Den behövs. Den är viktig. Fler är drabbade än man kan tro, och bakom även den mest välputsade fasad kan det dölja sig djupa trauman som behöver få komma in i ljuset för att kunna bearbetas och helas. Jag uppskattar att Anna Kansell också lägger några sidor på slutet med kontaktuppgifter till olika stödlinjer. Hon vill med sin bok hjälpa de med liknande erfarenheter som sig själv, och deras anhöriga. Jag kan varmt rekommendera denna bok.