Lite död runt ögonen
Bok av David Ärlemalm
När Sofia, i den tre personer stora familjen, dör lämnas Arto kvar med dottern Bodil. Plötsligt anklagas han av skolledningen för den skola han jobbar på för att ha sålt droger. Livet pressar Arto att återvända till sitt mörka förflutna med lögner, brott och våld. En gripande historia som fångar sårbarheten hos folk.
Arto är ensamstående med sin dotter då flickans mamma dött av en överdos. Berättelsen handlar om Artos strävan att uppnå en stabil tillvaro med dottern, en uppgift som kantas av problem, inte minst på grund av hans bakgrund som kriminell missbrukare.
I vanliga fall kan jag uppleva berättelser av den här typen för mörka, misären tar över, men den är boken är unik i hur författaren kombinerar att skildra råa händelser med villkorslös kärlek, som beskrivs med en skicklig balansgång. Det är inte bara det ena eller det andra. Arto slits mellan två världar; den han en gång tillhörde och den han nu vill skapa.
Det är en bok som handlar om strävan, kärlek, maktlöshet och desperation och den skildrar barns utsatthet och gränslösa längtan efter trygghet och kärlek. Den handlar om tvivel och styrka och målmedvetenhet och om hur vägar till målet, att skapa trygghet för den man älskar, ibland kan bli vägen till det motsatta utifrån valda handlingar. Den handlar om det ansvar en förälder har för ett barn och hur lätt en trygghet kan raseras.
I ena stunden känner jag som läsare enormt för Arto, den fd missbrukaren som kämpar för ett drägligt liv för sig och sin dotter, i nästa stund väcks en irritation mot honom utifrån hans sätt att agera. Det han gör, märker jag som läsare dock att han alltid gör med ett vackert och kärleksfullt syfte. På så sätt är det ett skickligt karaktärsbygge som visar på komplexiteten i en människas tankar, känslor och handlingar och om hur livsval inte alltid är enkla. Emellanåt känner jag dock att jag skulle vilka lära känna Arto lite mer, få veta vem han är, inte bara vad han gör. Kanske är det ett sätt att beskriva hur Arto tvingas sväva ovanför och bitvis stänga av sina känslor, men ibland skapar det funderingar kring honom som person. Men en sak är säker, det han gör, gör han för sin dotter. Kärleken lyser alltid igenom som en röd tråd i hela boken.
Dialogen är rapp och passar in i de möten som sker i den miljö som skildras. Många gånger är, det ganska likartade uttryckssättet, oavsett motpart i dialogen, säkert uttryck för en uppgiven man, en man som inte riktigt orkar bevisa sin godhet igen och igen för människor han möter.
Boken berör, och den är snyggt skriven på det sätt att den kombinerar det råa med den villkorslösa kärleken. Jag kunde inte sluta läsa den, kapitelstrukturen gjorde att jag drogs vidare, karaktärerna att jag ville bekanta mig mer med dem, händelseutvecklingen att jag ville jag delta i den. Den här boken har ett driv och lyckas väcka känslor som både frustration, medkänsla, förfäran och sorg men också hopp, tro på kärleken och en ljus framtid.
Jag rekommenderar den här boken, som skildrar en hemskt sida av samhället och en verklighet många lever i. Skildringen känns realistisk och av den anledningen kryper den nära. Ser fram emot fler böcker av Ärlemalm.
I vanliga fall kan jag uppleva berättelser av den här typen för mörka, misären tar över, men den är boken är unik i hur författaren kombinerar att skildra råa händelser med villkorslös kärlek, som beskrivs med en skicklig balansgång. Det är inte bara det ena eller det andra. Arto slits mellan två världar; den han en gång tillhörde och den han nu vill skapa.
Det är en bok som handlar om strävan, kärlek, maktlöshet och desperation och den skildrar barns utsatthet och gränslösa längtan efter trygghet och kärlek. Den handlar om tvivel och styrka och målmedvetenhet och om hur vägar till målet, att skapa trygghet för den man älskar, ibland kan bli vägen till det motsatta utifrån valda handlingar. Den handlar om det ansvar en förälder har för ett barn och hur lätt en trygghet kan raseras.
I ena stunden känner jag som läsare enormt för Arto, den fd missbrukaren som kämpar för ett drägligt liv för sig och sin dotter, i nästa stund väcks en irritation mot honom utifrån hans sätt att agera. Det han gör, märker jag som läsare dock att han alltid gör med ett vackert och kärleksfullt syfte. På så sätt är det ett skickligt karaktärsbygge som visar på komplexiteten i en människas tankar, känslor och handlingar och om hur livsval inte alltid är enkla. Emellanåt känner jag dock att jag skulle vilka lära känna Arto lite mer, få veta vem han är, inte bara vad han gör. Kanske är det ett sätt att beskriva hur Arto tvingas sväva ovanför och bitvis stänga av sina känslor, men ibland skapar det funderingar kring honom som person. Men en sak är säker, det han gör, gör han för sin dotter. Kärleken lyser alltid igenom som en röd tråd i hela boken.
Dialogen är rapp och passar in i de möten som sker i den miljö som skildras. Många gånger är, det ganska likartade uttryckssättet, oavsett motpart i dialogen, säkert uttryck för en uppgiven man, en man som inte riktigt orkar bevisa sin godhet igen och igen för människor han möter.
Boken berör, och den är snyggt skriven på det sätt att den kombinerar det råa med den villkorslösa kärleken. Jag kunde inte sluta läsa den, kapitelstrukturen gjorde att jag drogs vidare, karaktärerna att jag ville bekanta mig mer med dem, händelseutvecklingen att jag ville jag delta i den. Den här boken har ett driv och lyckas väcka känslor som både frustration, medkänsla, förfäran och sorg men också hopp, tro på kärleken och en ljus framtid.
Jag rekommenderar den här boken, som skildrar en hemskt sida av samhället och en verklighet många lever i. Skildringen känns realistisk och av den anledningen kryper den nära. Ser fram emot fler böcker av Ärlemalm.