Marta sover
Marta schläft
Bok av Romy Hausmann
"Väldigt smart spänning med oväntade vändningar. Bland det bästa jag läst i år!"
Mattias Edvardsson om Romy Hausmanns debutbok Älskade barn
"Ett skakande, originellt och fascinerande verk. Det går inte att sluta läsa."
David Baldacci om Älskade barn
"Marta sover är precis lika storartad som Älskade barn. Romy Hausmann är ett namn inom deckargenren som man verkligen måste lägga på minnet!"
WDR
För många år sedan dömdes Nadja för ett fruktansvärt brott och efter sin frigivning önskar hon sig inget annat än att leva ett helt vanligt liv.
Men sedan sker det ett mord och ett ensligt hus på landsbygden blir skådeplatsen för en bisarr lek. Nadjas förflutna gör henne till det perfekta offret. Och till den perfekta mördaren...
Marta sover är en psykologisk thriller som kryper in under huden på läsaren. En bok om skuld och hämnd - och frågan om en förbrytare någonsin kan bli fri igen.
Romy Hausmann föddes i Östtyskland 1981 och blev som 24-åring redaktionschef för en tv-station i Munchen. När hennes son föddes valde hon att istället arbeta som frilans inom tv. Genom sitt arbete har hon träffat en mängd olika personer vars berättelser hon förmedlat: historier om våld i hemmet, somaliska flyktingar och försummade barn.
Romy Hausmann bor tillsammans med sin familj i en liten stuga i skogen i närheten av Stuttgart. Marta sover är uppföljaren till Älskade barn, som var hennes första bok. Den blev en stor succé i hemlandet med topplaceringar på bästsäljarlistorna under lång tid.
4,5/5
Romy Hausmann är en mästare när det kommer till att skriva obehagligt utan att det blir för uppenbart. I början känns det som en regelrätt deckare men ju längre boken går, desto fler oväntade vändningar blir det och desto närmare kryper obehaget och det blir till en riktigt jobbig thriller.
Som ung döms Nadja för ett brott och när hon avtjänat sitt straff vill hon återgå till att ha en så normal vardag som möjligt, men så dras hon in i att dölja ytterligare ett brott som en väninna har begått.
Perspektivet blandas mellan dåtid och nutid, vilket gör att vi får följa delar av Nadjas uppväxt samtidigt som mordet hon försöker hjälpa väninnan att dölja tar fokus i nutid. Ett annat mord blandas också in, och helt ärligt är jag inte helt säker på varför det är med. Det hade räckt gott och väl med Nadjas förflutna tillsammans med katt- och råttaleken som utspelar sig på platsen där de tänker sig att gömma kroppen. Ibland dyker även brev upp till och från okänd person, men det får sin förklaring mot slutet.
Persongalleriet är lagom stort, speciellt eftersom vi blandar tidsperspektiv. Nadja som huvudperson tycker jag är bra, hon är komplex och jag känner med henne väldigt tidigt. Det mesta knyts ihop på slutet, förutom motellmordet som jag som sagt inte riktigt förstår relevansen med.
Jag har läst om flera som haft problem att komma in i boken, och det kan jag förstå för det tog även en stund för mig att bli riktigt fast och vänja mig vid hur berättelsen var skriven, men när allt börjar ta fart och fokus hamnar mer på Nadja, är jag fast. Då blir det en riktig bladvändare där jag verkligen ville veta vad som händer härnäst och som bllir mer spännande för varje oväntad vändning. Jag tycker om att bli överraskad av hur det knyts ihop och det är jag verkligen här, även om vissa föraningar stämde.
Romy Hausmann är en mästare när det kommer till att skriva obehagligt utan att det blir för uppenbart. I början känns det som en regelrätt deckare men ju längre boken går, desto fler oväntade vändningar blir det och desto närmare kryper obehaget och det blir till en riktigt jobbig thriller.
Som ung döms Nadja för ett brott och när hon avtjänat sitt straff vill hon återgå till att ha en så normal vardag som möjligt, men så dras hon in i att dölja ytterligare ett brott som en väninna har begått.
Perspektivet blandas mellan dåtid och nutid, vilket gör att vi får följa delar av Nadjas uppväxt samtidigt som mordet hon försöker hjälpa väninnan att dölja tar fokus i nutid. Ett annat mord blandas också in, och helt ärligt är jag inte helt säker på varför det är med. Det hade räckt gott och väl med Nadjas förflutna tillsammans med katt- och råttaleken som utspelar sig på platsen där de tänker sig att gömma kroppen. Ibland dyker även brev upp till och från okänd person, men det får sin förklaring mot slutet.
Persongalleriet är lagom stort, speciellt eftersom vi blandar tidsperspektiv. Nadja som huvudperson tycker jag är bra, hon är komplex och jag känner med henne väldigt tidigt. Det mesta knyts ihop på slutet, förutom motellmordet som jag som sagt inte riktigt förstår relevansen med.
Jag har läst om flera som haft problem att komma in i boken, och det kan jag förstå för det tog även en stund för mig att bli riktigt fast och vänja mig vid hur berättelsen var skriven, men när allt börjar ta fart och fokus hamnar mer på Nadja, är jag fast. Då blir det en riktig bladvändare där jag verkligen ville veta vad som händer härnäst och som bllir mer spännande för varje oväntad vändning. Jag tycker om att bli överraskad av hur det knyts ihop och det är jag verkligen här, även om vissa föraningar stämde.