Den sovande nymfen
Ninfa dormiente
Bok av Ilaria Tuti
Den sovande nymfen är den andra delen i en bästsäljande italiensk deckarserie som vunnit såväl läsarnas som kritikernas hjärtan. En välskriven bladvändare där vi återigen får stifta bekantskap med den färgstarka kriminalkommissarien Teresa Battaglia som utkämpar ett privat krig mot sin alzheimersjukdom.
I en isolerad dal i de italienska Alperna återfinns en målning med titeln Den sovande nymfen. Det visar sig att den är målad med blod från ett mänskligt hjärta. Kommissarie Teresa Battaglia och inspektör Massimo Marini kopplas in på fallet som fullkomligen exploderar när ett nytt offer upptäcks.
Ilaria Tuti bor i Friuli, i nordöstra Italien. Hon debuterade med Blommor över helvetet som var den första i en planerad trilogi om kommissarie Teresa Battaglia. Romanen blev utsedd till Årets bästa debut i Italien 2018 och redan före utgivningen hade den sålts till 12 länder.
Den sovande nymfen är den andra deckaren om Teresa Battaglia, en mycket välskriven bok och förvånande nog författarens andra bok.
Själva deckarintrigen är ganska långsökt och snudd på absurd, tycker jag, men boken är mycket läsvärd pga allt annat; miljön (italienska alperna där författaren bor), människorna, relationerna och inte minst skildringen av kommissariens alzheimers. Allt är mycket suggestivt berättat, man drivs framåt och vill veta hur det går för alla. Det är skickligt berättat hur Battaglias minnesluckor ökar och påverkar både henne och fallet de jobbar på. Jag tycker också mycket om skildringen av kommissariens relation till den yngre manliga kollegan som har sina egna barndomstrauman att reda ut, det är en fin mor och son-relation eller mentor och adept-relation.
Själva deckarintrigen är ganska långsökt och snudd på absurd, tycker jag, men boken är mycket läsvärd pga allt annat; miljön (italienska alperna där författaren bor), människorna, relationerna och inte minst skildringen av kommissariens alzheimers. Allt är mycket suggestivt berättat, man drivs framåt och vill veta hur det går för alla. Det är skickligt berättat hur Battaglias minnesluckor ökar och påverkar både henne och fallet de jobbar på. Jag tycker också mycket om skildringen av kommissariens relation till den yngre manliga kollegan som har sina egna barndomstrauman att reda ut, det är en fin mor och son-relation eller mentor och adept-relation.