Allt jag fått lära mig

Det här är självbiografin om Tara som vuxit upp i en strikt mormonfamilj i Idaho. En pappa som styr hela familjen, barnen fick inte gå i skolan utan skulle bli hemskolade. Blev inte så mycket av det utan de fick mest hjälpa till och jobba på pappans skrotfirma. När någon blev sjuk använder man mammans naturläkemedel istället för att söka läkarhjälp. Det är först när Tara bestämmer för att hon vill gå i skolan när hon är 17 år som hon förstår att allt pappan sagt inte stämmer. Det är många sanningar hon får omvärdera och hela sin familj och sättet de lever på. Boken har blivit väldigt hyllad och jag var nyfiken på den och vi valde att läsa den i bokklubben. Men jag blev inte så berörd eller engagerad som jag förväntat mig. De första 200 sidorna är rätt tråkiga, långa detaljerade beskrivningar om vad de gör. Inte så mycke om vad hon tycker och tänker. Antar att det är för att bygga upp mot andra hälften av boken. Där blir det mer tankar, reflektioner och känslor då den delen flyter lättare för mig.
Visst är det intressant att läsa om hur det är att leva i en mormonfamilj där man ursäktar och rättfärdigar mycket från en religös vinkel. Och det svåra att bryta upp och lämna sin familj som man trots allt älskar. Men tyvärr är den inte skriven på ett sätt som berör mig så starkt. Kan inte riktigt sätta fingret på det. Den går absolut att tas sig igenom, men ingen bladvändare för mig.