Älvornas kulle
Bok av Elisabet Nemert
Systerskap över tid och rum, stark lojalitet och oförutsägbar kärlek. I "Älvornas kulle" får vi möta Celine, vars tillvaro slås i spillror när maken deklarerar att han vill skiljas. Celine förlorar då sitt arbete som lärare på den skola där han är rektor, och hon och barnen måste ge sig av. De får hjälp att flytta in i ett gammalt hus i Sunnanäng invid Siljans strand. Ett hus där många dramatiska kvinnoöden har utspelat sig. Uppe på husets vind finner Celine en tummad dagbok. I den berättar änkan Emilia sin historia från förr. I närheten ligger Käringberet där man på 1600-talet brände häxor. I huset på Älvornas kulle finns många dolda hemligheter. Och Celines lilla dotter, den sjuåriga Sofia, har förmågan att se det som är fördolt för andra.
Som alltid beskriver Nemert sina huvudkaraktärer som både väldigt vackra och väldigt godhjärtade personer med fantastiska egenskaper. Blir lite cheesy. Och väldigt förutsägbart. Man förstår direkt vilka som kommer falla för varandra. Dock tycker jag inte att det gör så mycket för det finns andra element i boken som gör den väldigt bra och mysig att läsa. I boken som utspelar sig i Dalarna under 80-talet, tas även historier upp från häxjakten på 1600-talet, kvinnors rättigheter (eller brist på sådana) under 1800-talet och även både skilsmässor, sexuellt utnyttjande av barn och hedersvåld i ”nutid” som beskrivs på ett väldigt realistiskt sätt. Temat blir alltså överlag kvinnors och barns utsatthet genom århundrandena. Läsvärd och rekommenderar den varmt, om man kan förbise att den är väldigt förutsägbar.