Jag är eskort, jag har autism
Bok av Lilla Minn
Jag ville skriva en bok som inte var dömande på något sätt. Jag är inte arg på någon utan ville öppet berätta om övergrepp, autism, eskort, tid, pengar, sexköparens fru och att jag faktiskt inte behöver passa in i samhället. Jag tror att dialogen mellan eskorter och polisen behöver hållas utanför själva sexköpet. Jag har försökt nå dem på mitt busiga lilla vis utan att det skadar mitt eskortjobb eller mina kunder. Detta för att det finns en minoritet farliga köpare som inte borde gå fria. Under tiden för mitt skrivande förlät jag även "Lilla" Minn, flickan i mig, som jag varit så arg på tills jag i boken skrev att hon faktiskt var ett barn under övergreppen. Först då förstod jag att jag behöver tycka om henne.
I boken bidrar Lilla Minn med sitt perspektiv av livet som eskort. Det är ett perspektiv som jag inte hade förväntat mig, vilket alltid är roligt då det bidrar till diskussion och funderingar. Själva upplägget kändes väldigt dagboksliknande, vilket jag också tyckte om. Vi följer Lilla Minns tankar, där händelser såklart nämns, men det är inte de enskilda händelserna som är huvudfokus.
Det absolut bästa med boken tycker jag definitivt är det unika perspektivet. På ett sätt var det en ögonöppnare för mig, och ska jag vara helt ärlig tog det emot att acceptera det i början.
Vad jag tycker är synd med boken är att små detaljer så som inkonsekventa förkortningar och styckesindelning skapar ett irritationsmoment, i alla fall för en språkpolis (vilket jag sorgligt nog är).
Men självklart förstår jag att det viktiga för Lilla Minn är att berätta sin historia och kanske inte att varje förkortning är skriven helt korrekt. Samtidigt kan jag argumentera på andra hållet och mena att detta informella sätt bidrar till dagbokskänslan i boken och därmed på ett sätt kanske till och med förhöjer läsupplevelsen. Men, det beror nog på läsaren.
"Jag är Eskort Jag har Autism" är absolut en läsvärd bok som troligtvis hade blivit en tankeställare för många
Det absolut bästa med boken tycker jag definitivt är det unika perspektivet. På ett sätt var det en ögonöppnare för mig, och ska jag vara helt ärlig tog det emot att acceptera det i början.
Vad jag tycker är synd med boken är att små detaljer så som inkonsekventa förkortningar och styckesindelning skapar ett irritationsmoment, i alla fall för en språkpolis (vilket jag sorgligt nog är).
Men självklart förstår jag att det viktiga för Lilla Minn är att berätta sin historia och kanske inte att varje förkortning är skriven helt korrekt. Samtidigt kan jag argumentera på andra hållet och mena att detta informella sätt bidrar till dagbokskänslan i boken och därmed på ett sätt kanske till och med förhöjer läsupplevelsen. Men, det beror nog på läsaren.
"Jag är Eskort Jag har Autism" är absolut en läsvärd bok som troligtvis hade blivit en tankeställare för många