Saker ingen ser
Bok av Anna Ahlund
"Jag kysser alltid främlingar på nyår", säger hon och rättar till sin mössa.
"Jag med", säger han, fast det inte är sant.
Hon harklar sig.
"Vet du att nyårskyssen säger hur resten av året kommer att bli?"
Det händer mycket i korridorerna på Sibylla allmänestetiska läroverk. Där finns Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. Yodit som målar och försöker ta plats i gänget. Johannes som läser Karin Boye och försöker få plats i livet. Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den. Och så är det Sebastian, han som ska kyssa en ny person varje månad. Ett nyårslöfte som trasslar till saker för fler än honom själv.
I boken får vi följa en rad ungdomar som går estetisk inriktning på gymnasiet Byllis i Uppsala.
Det är Sebastian som avger ett nyårslöfte att han ska kyssa en ny person varje månad. Det är Fride som är så kär i Miriam att allt annat i livet bleknar. Det är Johannes som försöker hitta fotfästet igen efter att den värsta tragedin drabbat hans familj. Det är Linn och Aron som är tvillingarna som vid första anblicken inte har någonting gemensamt.
Och så är det Yodit som undrar om hon alltid kommer att förbli "den nya tjejen" i gänget.
🎨
Det är härligt att få lov att hänga med vännerna på gymnasiet ett tag och det finns mycket jag gillar med boken. Jag gillar värmen i kompisgänget och deras omhändertagande av varandra. Jag gillar de estiska uttrycken i musiken och målandet och känslan av samhörighet som de olika konstformerna kan bidra med.
Och jag gillar framför allt att kärleken tillåts vara så fri i boken. Det läggs inget fokus på vilken könstillhörighet personerna har och deras sexualitet ifrågasätts inte. Det är väldigt befriande och fint.
🎨
Och visst är det också kul att få komma nära alla personerna i boken men ibland funderar jag över om jag hade gillat den ännu mer om det hade varit en tydlig huvudperson. Ibland blir jag nämligen lite osäker på vems kapitel det är, när fokalisatorn ändrats.
🎨
Men Anna Ahlunds språk är som vanligt lätt att dras med i. Boken är svår att lägga ifrån sig när jag väl börjat och precis som med hennes bok "Du, bara" lämnar "Saker ingen ser" en varm känsla efter sig.
Det är Sebastian som avger ett nyårslöfte att han ska kyssa en ny person varje månad. Det är Fride som är så kär i Miriam att allt annat i livet bleknar. Det är Johannes som försöker hitta fotfästet igen efter att den värsta tragedin drabbat hans familj. Det är Linn och Aron som är tvillingarna som vid första anblicken inte har någonting gemensamt.
Och så är det Yodit som undrar om hon alltid kommer att förbli "den nya tjejen" i gänget.
🎨
Det är härligt att få lov att hänga med vännerna på gymnasiet ett tag och det finns mycket jag gillar med boken. Jag gillar värmen i kompisgänget och deras omhändertagande av varandra. Jag gillar de estiska uttrycken i musiken och målandet och känslan av samhörighet som de olika konstformerna kan bidra med.
Och jag gillar framför allt att kärleken tillåts vara så fri i boken. Det läggs inget fokus på vilken könstillhörighet personerna har och deras sexualitet ifrågasätts inte. Det är väldigt befriande och fint.
🎨
Och visst är det också kul att få komma nära alla personerna i boken men ibland funderar jag över om jag hade gillat den ännu mer om det hade varit en tydlig huvudperson. Ibland blir jag nämligen lite osäker på vems kapitel det är, när fokalisatorn ändrats.
🎨
Men Anna Ahlunds språk är som vanligt lätt att dras med i. Boken är svår att lägga ifrån sig när jag väl börjat och precis som med hennes bok "Du, bara" lämnar "Saker ingen ser" en varm känsla efter sig.