Liknande böcker
Himlabrand
Bok av Moa Backe Åstot
Ántes liv har präglats av de samiska traditionerna. För honom är det självklart att han, som familjens enda barn, ska fortsätta arbetet med renarna. Men plötsligt finns det något annat där, något som pockar och drar. Känslorna för bästa kompisen Erik har utvecklats till något större. Men vad skulle alla andra säga om de visste? Föräldrarna, släktingarna, klasskompisarna? Går renskötarlivet att kombinera med det liv Ánte vill ha? Och Erik, vad känner han?
En berättelse om arv, släktrelationer och ett uråldrigt band till det som varit. Men också om förväntan, värme, om känslor som går som elektricitet genom kroppen. Himlabrand handlar om att välja vad för slags liv man vill leva, och Ánte ger en röst åt alla dem som - oavsett anledning - tvingas gå emot strömmen och vara modiga.
Moa Backe Åstot, född 1998, är renägande same och bor i Jokkmokk. Himlabrand är hennes romandebut.
Tack Rabén & Sjögren för recensionsexemplar!
Himlabrand handlar om Ánte som älskar det livet han lever med renar och hans kultur. Men det är ändå något som gnager inom honom, att han inte kan få vara den han själv vill. Att samerna inte tar lika lätt på homosexuella som alla andra verkar. Och så är ju Erik där, ständigt nära.
När du väl har börjat läsa den här boken, så kommer du inte kunna sluta. Så se till att du har någon timma framöver ledigt så du kan sluka boken och sen också sitta och stirra in i väggen för att du bara ville att den skulle vara längre.
Den här innehåller de element som jag verkligen gillar i en ungdomsbok, de där snabba ändringarna i tonläge i relationerna, den snabba förälskelsen som man kände när man var yngre, jobbiga föräldrar som alltid ställer för många frågor och den där känslan av ett riktigt bra kompisgäng. Men utöver det så är denna skriven på ett nästan melankoliskt vis. Det märks att Ánte är en grubblande person och att han har känslorna utanpå, och det är så himla rogivande och fint att få läsa från hans perspektiv.
I själva historien hade jag kanske önskat mer kapitel som innehöll renlivet, men det är mest bara för att jag är ju så himla nyfiken. Jag vill veta mer om kulturen, historien och hur det är att leva som samer gör. Jag tyckte även att delen om förfäder och boken gjorde så att boken fick ett helt annat djup och känsla, det gjorde den till den där lilla extra stjärnan som gör så att jag aldrig kommer glömma boken. Den är unik.
Känslan och kemin mellan Erik och Ànte går att ta på. Det är en sådan åtrå att det pirrar i hela kroppen när de är i närheten av varandra. Och jag blir ju så frustrerad att de inte bara kan prata med varandra och lösa allting. Sidokaraktärerna är också roliga att följa, lära känna, se hur de agerar vid olika situationer och växer i sig själva.
Det här var en fröjd att läsa. Jag hoppas att du skriver mer, Moa Backe Åstot!
Himlabrand handlar om Ánte som älskar det livet han lever med renar och hans kultur. Men det är ändå något som gnager inom honom, att han inte kan få vara den han själv vill. Att samerna inte tar lika lätt på homosexuella som alla andra verkar. Och så är ju Erik där, ständigt nära.
När du väl har börjat läsa den här boken, så kommer du inte kunna sluta. Så se till att du har någon timma framöver ledigt så du kan sluka boken och sen också sitta och stirra in i väggen för att du bara ville att den skulle vara längre.
Den här innehåller de element som jag verkligen gillar i en ungdomsbok, de där snabba ändringarna i tonläge i relationerna, den snabba förälskelsen som man kände när man var yngre, jobbiga föräldrar som alltid ställer för många frågor och den där känslan av ett riktigt bra kompisgäng. Men utöver det så är denna skriven på ett nästan melankoliskt vis. Det märks att Ánte är en grubblande person och att han har känslorna utanpå, och det är så himla rogivande och fint att få läsa från hans perspektiv.
I själva historien hade jag kanske önskat mer kapitel som innehöll renlivet, men det är mest bara för att jag är ju så himla nyfiken. Jag vill veta mer om kulturen, historien och hur det är att leva som samer gör. Jag tyckte även att delen om förfäder och boken gjorde så att boken fick ett helt annat djup och känsla, det gjorde den till den där lilla extra stjärnan som gör så att jag aldrig kommer glömma boken. Den är unik.
Känslan och kemin mellan Erik och Ànte går att ta på. Det är en sådan åtrå att det pirrar i hela kroppen när de är i närheten av varandra. Och jag blir ju så frustrerad att de inte bara kan prata med varandra och lösa allting. Sidokaraktärerna är också roliga att följa, lära känna, se hur de agerar vid olika situationer och växer i sig själva.
Det här var en fröjd att läsa. Jag hoppas att du skriver mer, Moa Backe Åstot!