Silvervägen
The Silver Road
Bok av Stina Jackson
Långt upp i norra Sverige går en väg som kallas för Silvervägen och som gränsar mot Norge. På den vägen tillbringar Lelle natt efter natt sedan tre år tillbaka när hans dotter försvann spårlöst. En tid senare försvinner ännu en ung flicka och Lelle får mer gemensamt med den nyinflyttade flickan Meja.
Silvervägen. Vilket otroligt vackert namn! En väg mellan Glimmersträsk (också jättevackert) och någon annan punkt som jag inte minns just nu. Okej gud kände mig tvungen att googla och det är visst enligt Wikipedia "namnet på en turistväg i norra Västerbotten och mellersta Lappland som sträcker sig från norska gränsen i Arjeplogsfjällen till Bottenviken". Så lite längre än vad jag hade fattat, hehe. Det är iallafall den väg som Lelle Gustafsson kör dagligen (eller nej. Nattligen) under sommarhalvåret på jakt efter sin försvunna dotter. För någonstans måste hon finnas. Lina, som försvann från en busshållplats utmed Silvervägen en morgon för snart tre år sedan. Lelle vägrar erkänna att Lina är död förrän han antingen sett det med egna ögon eller det att hon kommer tillbaka igen.
Meja flyttar in tillsammans med sin mamma Silje hos en man som Silje träffat på nätet. Mannen heter Torbjörn och bor i Glimmersträsk. Meja är i samma ålder som Lina var när hon försvann, och hon börjar i en klass där Lelle undervisar och är klassföreståndare. Deras vägar binds samman och Linas försvinnande kommer att påverka de båda på ett eller annat sätt.
Jag började lyssna på Silvervägen eftersom den trendade på instagram bland alla bokkonton i mitt flöde. Fick uppfattningen att det var många som läst den och gillat den och då blir man ju sugen själv såklart. Jag hade nog aldrig plockat upp den på egen hand, i alla fall inte av baksidetexten att döma. Omslaget och titeln däremot gillar jag! Men efter att jag läst klart har jag svårt att se vad som gör den speciell. Den känns som en typisk sommarläsningsbok, lite lagom spännande men med en plot som man i stort sett listat ut redan några kapitel in. Jag hade inte hela slutet klart för mig men mördare/utfall och så vidare stod klart rätt fort. Och det är alltid lite tråkigt, man vill ju allra helst bli lurad och förvånad.
Så boken var inget speciellt, men heller inte på något sätt dåligt. Bara en sån bok som jag inte kommer komma ihåg om jag läst eller inte om några år, för att den inte lämnade mig med några djupare spår.
Meja flyttar in tillsammans med sin mamma Silje hos en man som Silje träffat på nätet. Mannen heter Torbjörn och bor i Glimmersträsk. Meja är i samma ålder som Lina var när hon försvann, och hon börjar i en klass där Lelle undervisar och är klassföreståndare. Deras vägar binds samman och Linas försvinnande kommer att påverka de båda på ett eller annat sätt.
Jag började lyssna på Silvervägen eftersom den trendade på instagram bland alla bokkonton i mitt flöde. Fick uppfattningen att det var många som läst den och gillat den och då blir man ju sugen själv såklart. Jag hade nog aldrig plockat upp den på egen hand, i alla fall inte av baksidetexten att döma. Omslaget och titeln däremot gillar jag! Men efter att jag läst klart har jag svårt att se vad som gör den speciell. Den känns som en typisk sommarläsningsbok, lite lagom spännande men med en plot som man i stort sett listat ut redan några kapitel in. Jag hade inte hela slutet klart för mig men mördare/utfall och så vidare stod klart rätt fort. Och det är alltid lite tråkigt, man vill ju allra helst bli lurad och förvånad.
Så boken var inget speciellt, men heller inte på något sätt dåligt. Bara en sån bok som jag inte kommer komma ihåg om jag läst eller inte om några år, för att den inte lämnade mig med några djupare spår.
Rekommenderas för den som gillar deckare