Isprinsessan

Jag visste inte vad jag hade att vänta mig när jag började lyssna på Camilla Läckbergs roman "Isprinsessan" - som är den första delen i Fjällbackaserien. Genom åren har jag nämligen hört både ris och ros om Camilla Läckbergs böcker.

Överlag var "Isprinsessan" en välskriven roman med några oväntade vändningar. Bland det första som jag reagerade på var att sättet som den var skriven på var ganska likt Sofie Sarenbrants böcker om Emma Sköld. Det blev en positiv överraskning för mig, eftersom jag är förtjust i "Emma Sköld"-böckerna.

Emellanåt var Camilla Läckberg förvisso övertydlig med vissa saker (hon skrev ut sådant som man redan hade förstått utifrån sammanhanget), men det var inget som störde mig nämnvärt. Vad jag däremot reagerade negativt på, var att hon alldeles i slutet lät en av poliserna säga att hen hade arresterat en person. Begreppet arrestering finns inte i det svenska rättsväsendet. Polisen griper. Åklagaren anhåller. Tingsrätten häktar. Att jag reagerar så negativt på det, är för att det är en enkel sak att kolla upp och något som man borde ha koll på om man skriver deckare.