Buffy och vampyrerna

Buffy the vampire slayer är serien som har följt med mig sedan barndomen, som jag tvingar nya personer i mitt liv att se och som jag ser som definitionen av charm. Det finns definitivt logiska luckor och extremt fula effekter - men det göms väl bakom starka karaktärsutvecklingar och snygga metaforer för hur det är att gå från tonåring till vuxen. Hela första säsongen har diverse övernaturligheter som symboliserar hinder man möter under skolgången, det som länge försöljde mig var tjejen som bokstavligen blev osynlig av att inte känna sig sedd. Trots alla hemskheter som på senare tid har kommit ut om seriens skapare Joss Whedon så är och förblir det den bästa serien jag vet.