Liknande böcker
Vera Svansons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster
Bok av Moa de Bruin
Möt Vera Linnea Svanson: teaterapa, chokladmilkshake-älskare och dagboksskrivare.
Vera går i femman och ÄNTLIGEN ska hon få vara med och spela Det lilla monsterbarnet, den klassiska pjäs som skolans teatergrupp framför på halloween. Tänk om hon till och med skulle få en huvudroll, det vore drömmen!!!
Samtidigt når galenskapen nya nivåer hemma hos familjen Svanson. Pappa försöker bli av med sitt tacoberoende, storebror Svante försöker bli känd på youtube och lillasyster Olivia försöker vara jobbigast i världen. Moster Bibban vill inget hellre än att komma in på polishögskolan och tränar genom att lösa alla mysterier som finns (och ett och annat som inte finns). Och mamma, hon bestämmer sig hux flux för att tävla i halloweenmys med den nya grannen Jennifer Tror Hon Är Coolson. Allt som kan gå fel gör såklart det, och allra helst när Hugo, den snygga killen i sexan, är i närheten.
Men hur är det egentligen med Hugo? Gillar han Vera? Det verkar faktiskt så. Jobbigt bara att Veras bästa kompis Lise plötsligt berättar att hon är JÄTTEKÄR i Hugo. Hur gör man då?
Moa de Bruin skriver rappt och kul om en helknäpp familj, som, trots alla tokigheter, kanske inte är så olik din egen. Och bland all humor och alla galna vändningar finns ett stråk av allvar. Hur gör man för att inte svika sin bästis? Och om man redan har råkat göra det, fast det absolut inte var meningen, hur ska man bära sig åt för att bli vänner igen?
3,5/5
Vera Svanson berättar om sitt liv för dagboken Blåmögel, och bara där börjar jag tycka om Vera. Att följa med in i hjärnan på en elvaåring och se världen från hennes sida där allt är sådär dramatiskt och livsviktigt som det var när man var i den åldern, det är faktiskt ganska upplyftande även som vuxen.
Vi möter Veras familj med tacotokiga pappa, mamma som hux flux blir halloweenfantast efter att nya grannen visat sig vara det, storebror Svante som vill bli youtubestjärna, lillasyster Olivia och moster Bibban. Men också bästa vännen Lisen och nya killen i skolan, Hugo, som både Vera och Lisen blir kära i! Sedan finns det såklart andra personer som flanerar runt i dagboksvärlden, men de är mest bifigurer. Hur fungerar det egentligen när både en själv och bästa vännen är kär i samma kille, och det visar sig att han inte alltid är så schysst? Och hur ska det gå när lilla monsterbarnet till skolans teaterpjäs försvinner? Det måste Vera lösa, med hjälp såklart.
Det känns som att det går att dra några paralleller till Bert-böckerna som var väldigt populära när jag var ung, men jag tycker att det här känns som en uppdaterad version. Visserligen är det ganska mycket fokus på känslor och kärlekspirr, men det är då fokus på själva känslorna och inte på att få ta på, eller tafsa eller ”pillpill”. Ett tag tänkte jag att det var väldigt mycket fokus på just kärleken till Hugo, men dels måste man komma ihåg att kärlek i den åldern faktiskt är lika riktig som i vuxen ålder och dessutom har de Bruin en viktig slutkläm när det kommer till just det där med känslorna.
Många gånger under läsningen skrattar jag högt, och även om jag läser den för mig själv, och inte alls för ett barn eftersom mina inte är nog gamla än, har jag stor behållning av boken. Om inte annat för att få känna att jag minsann inte är lika tokig som någon i Veras familj (än, vänta bara tills barnen kommer till den åldern).
E-boken har sina korrekturfel, men de stör mig inte särskilt mycket eftersom jag läser den tyst och jag finner den väldigt lättläst. Kan tänka mig att den passar väldigt bra för sin målgrupp, där de både kan känna igen sig i känslorna men också skratta högt åt alla tokigheter som händer. Varför gräver pappa en grop i trädgården, och varför upptäcker Vera att mamma smyger runt i grannens trädgård och verkar vilja sabotera hela pumpabyn?
Det ska bli väldigt spännande att se vad Vera skriver om i sin nästa dagbok, för jag har svårt att tänka mig att det inte blir ännu ett väldigt underhållande äventyr.
Vera Svanson berättar om sitt liv för dagboken Blåmögel, och bara där börjar jag tycka om Vera. Att följa med in i hjärnan på en elvaåring och se världen från hennes sida där allt är sådär dramatiskt och livsviktigt som det var när man var i den åldern, det är faktiskt ganska upplyftande även som vuxen.
Vi möter Veras familj med tacotokiga pappa, mamma som hux flux blir halloweenfantast efter att nya grannen visat sig vara det, storebror Svante som vill bli youtubestjärna, lillasyster Olivia och moster Bibban. Men också bästa vännen Lisen och nya killen i skolan, Hugo, som både Vera och Lisen blir kära i! Sedan finns det såklart andra personer som flanerar runt i dagboksvärlden, men de är mest bifigurer. Hur fungerar det egentligen när både en själv och bästa vännen är kär i samma kille, och det visar sig att han inte alltid är så schysst? Och hur ska det gå när lilla monsterbarnet till skolans teaterpjäs försvinner? Det måste Vera lösa, med hjälp såklart.
Det känns som att det går att dra några paralleller till Bert-böckerna som var väldigt populära när jag var ung, men jag tycker att det här känns som en uppdaterad version. Visserligen är det ganska mycket fokus på känslor och kärlekspirr, men det är då fokus på själva känslorna och inte på att få ta på, eller tafsa eller ”pillpill”. Ett tag tänkte jag att det var väldigt mycket fokus på just kärleken till Hugo, men dels måste man komma ihåg att kärlek i den åldern faktiskt är lika riktig som i vuxen ålder och dessutom har de Bruin en viktig slutkläm när det kommer till just det där med känslorna.
Många gånger under läsningen skrattar jag högt, och även om jag läser den för mig själv, och inte alls för ett barn eftersom mina inte är nog gamla än, har jag stor behållning av boken. Om inte annat för att få känna att jag minsann inte är lika tokig som någon i Veras familj (än, vänta bara tills barnen kommer till den åldern).
E-boken har sina korrekturfel, men de stör mig inte särskilt mycket eftersom jag läser den tyst och jag finner den väldigt lättläst. Kan tänka mig att den passar väldigt bra för sin målgrupp, där de både kan känna igen sig i känslorna men också skratta högt åt alla tokigheter som händer. Varför gräver pappa en grop i trädgården, och varför upptäcker Vera att mamma smyger runt i grannens trädgård och verkar vilja sabotera hela pumpabyn?
Det ska bli väldigt spännande att se vad Vera skriver om i sin nästa dagbok, för jag har svårt att tänka mig att det inte blir ännu ett väldigt underhållande äventyr.