Vänligheten
Bok av John Ajvide Lindqvist
En container dyker upp en morgon i Norrtälje. Något tar sig ur containern och hela närområdet börjar förändras. Vi följer med sex olika personer, med helt olika bakgrunder, under en månad. Deras relationer förändras, vänligheten som funnits i Norrtälje börjar vittra och försvinna. En lång och givande historia kring människors relationer.
Här lyckas John Ajvide Lindqvist med en lågmäld skräck som fokuserar på det medmänskliga i vardagen. Eller bristen av medmänsklighet, vilken långsamt sprider sig som en pest i Norrtälje.
Personporträtten är djupa och realistiska, där både skönhet och fulhet ryms i en persons innersta.
Till och med mobiltelefonen har en inskriven roll i vardagen och det är, även om Pokemon Go för mig är totalt ointressant, också realistiskt.
Det var kanske överdrivet mycket fokus på Siws och Annas övervikt. Men i en värld där vi värderar andra och oss själva efter en yta och en mall blir det naturligt, oavsett vart osäkerheten ligger, att den upptar en stor del av våra liv. Så också det är, tyvärr, en helt realistisk skildring.
Mitt i allt detta trovärdiga, realistiska (ett ord som genomsyrar min känsla av Vänligheten), ryms en lagom dos övernaturlighet. För min del hade dosen gärna fått vara större, men jag tror att den här boken kan tilltala en bredare skara än Ajvide Lindqvists tidigare verk. T.ex. Platserna-trilogin, som jag älskade.
Förfallet av vänligheten är inte alltid tydlig. Jag upplevde att vissa karaktärer snarare blev mer sympatiska med tiden. Det är i och för sig något som kan hända då bekantskapen ökar och ett litet ljus faller över en persons beteende och handlingar. I förfallet byggdes också osannolika relationer, så även i mörker finns kärlek och ett behov av andra människor.
Och språket. Och vinden! 👌
Om jag ska sammanfatta Vänligheten med ett ord (som inte är "realistisk") så blir det Mänsklig.
Personporträtten är djupa och realistiska, där både skönhet och fulhet ryms i en persons innersta.
Till och med mobiltelefonen har en inskriven roll i vardagen och det är, även om Pokemon Go för mig är totalt ointressant, också realistiskt.
Det var kanske överdrivet mycket fokus på Siws och Annas övervikt. Men i en värld där vi värderar andra och oss själva efter en yta och en mall blir det naturligt, oavsett vart osäkerheten ligger, att den upptar en stor del av våra liv. Så också det är, tyvärr, en helt realistisk skildring.
Mitt i allt detta trovärdiga, realistiska (ett ord som genomsyrar min känsla av Vänligheten), ryms en lagom dos övernaturlighet. För min del hade dosen gärna fått vara större, men jag tror att den här boken kan tilltala en bredare skara än Ajvide Lindqvists tidigare verk. T.ex. Platserna-trilogin, som jag älskade.
Förfallet av vänligheten är inte alltid tydlig. Jag upplevde att vissa karaktärer snarare blev mer sympatiska med tiden. Det är i och för sig något som kan hända då bekantskapen ökar och ett litet ljus faller över en persons beteende och handlingar. I förfallet byggdes också osannolika relationer, så även i mörker finns kärlek och ett behov av andra människor.
Och språket. Och vinden! 👌
Om jag ska sammanfatta Vänligheten med ett ord (som inte är "realistisk") så blir det Mänsklig.