Rebecca
Bok av Daphne du Maurier
#Anthony Award 2000: Århundradets bästa roman
#Plats 14 i The Big Read, BBC:s läsaromröstning om de bästa engelska romanerna genom tiderna
#Filmatiserad av Alfred Hitchcock 1940
»Daphne du Maurier har byggt upp berättelsen genialiskt.« | Lotta Olsson, DN
Daphne du Mauriers obestridda mästerverk Rebecca har allt en gotisk romance ska ha: en hemsökt herrgård, hypnotiska landskap, våldsam passion, sex och mord. Berättaren är en ung, fattig kvinna som gifter sig med den gåtfulle och stilige Max de Winther och flyttar in på godset Manderley. Där försvarar på ett sjukligt vis hushållerskan Mrs Danvers minnet av de Winthers första hustru Rebecca, som dött i en tragisk olycka ett år tidigare.
Rebecca, en modern skräckberättelse och en detaljstudie över besatthet, räknas till de stora engelska romanklassikerna. Här i översättning av Dagny Henschen-Harrie och Hilda Holmberg, och med ett nyskrivet förord av litteratur- och skräckvetaren Mattias Fyhr.
DAPHNE DU MAURIER [1907 -1989] var en engelsk romanförfattare och dramatiker. Hennes berättelser utspelar sig ofta i Cornwall i sydvästra England, där du Maurier själv levde större delen av sitt liv. Hennes mest berömda verk är romanen Rebecca och novellen Fåglarna, som båda även blivit klassiska skräckfilmer av Alfred Hitchcock.
»Allteftersom det hos du Maurier ständigt lurande obehaget tränger sig på blir ljuden, bilderna och till och med dofterna mer påtagliga, inlevelsen starkare och stilen personligare.« | Ludvig Josephson, OBS i P1
»Det är oerhört smart och vackert skrivet, och spänningen stiger med varje sida för att sedan sjunga ut i öronbedövande crescendo.« | Bokstugan
»Bokens skurk är en av seklets mest minnesvärda.« | Kjell E. Genberg, DAST Magazine
»Rebecca är en rysare så freudiansk att det känns fel att inte läsa den utsträckt på en schäslong. Den frammanar och förstorar upp de unheimlich mardrömmar som hemsöker varje klassresenär.« | Rasmus Landström, ETC
»Rebecca kan bäst beskrivas som en psykologisk thriller med övernaturliga inslag och Daphne du Maurier som en mästare inom genren. Språket är så förtätat att det så gott som binder fast läsaren vid sidorna och författaren använder sig ofta av helt briljanta metaforer.« | Elisabeth Brännström, Tidningen Kulturen
»Spännande, läskig & lysande!« | Jennies boklista
»Daphne du Maurier står i en klass för sig.« | The New York Times
»Beroendeframkallande och andlöst spännande.« | The Independent
»En isande historia som håller precis lika bra i dag som när den skrevs.« | The Daily Telegraph
"I natt drömde jag att jag kom till Manderley igen." En berömd första mening. Och den drar in en i berättelsen om Manderley och hur berättelsens jag (som aldrig nämns vid namn, mer än när hon gift sig och då är "den andra fru de Winter") kommer att hamna där. En ung fattig kvinna som möter den rike änklingen Maximilian de Winter när hon arbetar som sällskapsdam åt fru Van Hopper i Monte Carlo. Hur hon kommer till Manderley med förhoppningen att göra det till sitt och att leva lycklig där med sin Maxim. Men hushållerskan fru Danvers låter henne förstå att det är omöjligt - herr de Winter är fortfarande kär i sin första fru, Rebecca. Vars ande fyller alla rum och skrymslen, trots hennes tragiska bortgång för ett år sedan. Något som ytterligare bevisas efter den hemska händelsen på maskeradbalen...
***
Jag trodde den här berättelsen skulle vara i samma skräckgenre som du Mauriers "Fåglarna", men det är den inte. Men den är mörk. Och man inser att "skenet bedrar", allt är inte alltid vad det ser ut att vara. Bokens jag har livlig fantasi och jag känner igen mig i hennes "...och när jag gör si kommer han att göra så och då ska vi ditten medan de gör dutten...". Hennes naivitet och förmåga att dra förhastade slutsatser (vilket inte är förvånande eftersom hon bara får bitvis information) är vitala för berättelsen, men de är inte överdrivna eller gör att man retar sig på henne. Tvärtom. En mycket bra bok och verkligen en klassiker. Läs den om du inte gjort det!
***
Jag trodde den här berättelsen skulle vara i samma skräckgenre som du Mauriers "Fåglarna", men det är den inte. Men den är mörk. Och man inser att "skenet bedrar", allt är inte alltid vad det ser ut att vara. Bokens jag har livlig fantasi och jag känner igen mig i hennes "...och när jag gör si kommer han att göra så och då ska vi ditten medan de gör dutten...". Hennes naivitet och förmåga att dra förhastade slutsatser (vilket inte är förvånande eftersom hon bara får bitvis information) är vitala för berättelsen, men de är inte överdrivna eller gör att man retar sig på henne. Tvärtom. En mycket bra bok och verkligen en klassiker. Läs den om du inte gjort det!