Av samma sort
Bok av Minna Brilioth
Ett möte i väntrummet på mottagningen för psykoanalys. En brinnande längtan att få reda på mer om en mystisk persons identitet, och därmed kanske sin egen. En längtan efter tillståndet ingenting. Och att få leva utanför könsrollernas begränsningar.
Minna Brilioth är född 1975 i Lund. Hon är legitimerad psykolog och legitimerad psykoterapeut och bor i Nacka. Av samma sort är hennes debutroman.
I Av samma sort får vi möta två personer som går på samma psykoanalysmottagning och vars vägar råkar korsas i väntrummet en dag.
Vi följer en man och en kvinna, Alexander och Alexandra. Kvinnan är bokens ”huvudperson” eftersom det är hennes tankar och liv vi främst går följa. Mannen ser vi genom hennes ögon och genom att då ta del av terapisessioner. Det är ett spännande upplägg och det känns väldigt passande för den här sortens bok, men på något sätt blir det lite hattigt och jag får ingen större känsla för vare sig Alexander eller Alexandra. Allra minst för Alexander, eftersom han inte tar upp boken på ett personligt plan, utan mest som utomstående. Alexandras tankar, funderingar och besatthet skiner genom sidorna men ändå får jag ingen större känsla eller empati med henne.
Jag tycker att det är spännande att boken fokuserar så helhjärtat på dem, och att alla andra personer är bifigurer som fladdrar runt i periferin, och jag tycker också om att båda dessa är helt olika i sina personligheter och varför de behöver gå på sina sessioner, men samtidigt är de lika i att de är normbrytande och könsöverskridande. Men jag hade önskat lite mer djupdykande i personerna. Det här är mer som en ögonblicksbild som följer dem, där vi inte får veta mycket om vad som kommer eller vad som har hänt. Jag tycker om den normbrytande aspekten i den, och jag tycker om att båda personerna bejakar de sidorna av sig.
Det är en relativt kort bok, och gick därför också fort att läsa. Språket är bra, men även om jag tycker om att de har det gemensamma smeknamnet ”Alex” gör det också att jag ibland blir förvirrad när det kommer till vem jag läser om.
Vi följer en man och en kvinna, Alexander och Alexandra. Kvinnan är bokens ”huvudperson” eftersom det är hennes tankar och liv vi främst går följa. Mannen ser vi genom hennes ögon och genom att då ta del av terapisessioner. Det är ett spännande upplägg och det känns väldigt passande för den här sortens bok, men på något sätt blir det lite hattigt och jag får ingen större känsla för vare sig Alexander eller Alexandra. Allra minst för Alexander, eftersom han inte tar upp boken på ett personligt plan, utan mest som utomstående. Alexandras tankar, funderingar och besatthet skiner genom sidorna men ändå får jag ingen större känsla eller empati med henne.
Jag tycker att det är spännande att boken fokuserar så helhjärtat på dem, och att alla andra personer är bifigurer som fladdrar runt i periferin, och jag tycker också om att båda dessa är helt olika i sina personligheter och varför de behöver gå på sina sessioner, men samtidigt är de lika i att de är normbrytande och könsöverskridande. Men jag hade önskat lite mer djupdykande i personerna. Det här är mer som en ögonblicksbild som följer dem, där vi inte får veta mycket om vad som kommer eller vad som har hänt. Jag tycker om den normbrytande aspekten i den, och jag tycker om att båda personerna bejakar de sidorna av sig.
Det är en relativt kort bok, och gick därför också fort att läsa. Språket är bra, men även om jag tycker om att de har det gemensamma smeknamnet ”Alex” gör det också att jag ibland blir förvirrad när det kommer till vem jag läser om.