Vinterkalaset

Treåringarna tycker: ”Men mamma, det där är ju ingen domherre, det är ju en fågel”, sa en av tvillingarna när jag läste boken för dem, men till slut accepterades det att en domherre faktiskt också är en fågel. De är förtjusta i den här serien och tycker om att följa äventyren från början till slut. Ändå tyckte de nog att jag var lite tokig när jag frågade dem om de kunde flyga som fåglar, eftersom de ”ju inte har några vingar, mamma!”

Femåringen tycker: Det här har varit en av femåringens favoritserier sedan den kom ut och direkt när Vinterkalaset dök upp, ville han läsa. Det är ett barn fullt av empati så han tycker oerhört synd om småfåglarna som inte har någon mat på vintern, och pratar mycket och länge om att han och pappa minsann satte upp fågelmataren här hemma. Han tycker om att leta vantar på bilderna, och gillar när de kommer små frågor att besvara längs vägen.

Mamman tycker: Det var lite synd att snön här hemma hann smälta bort innan Vinterkalaset kom, för jag tror att det hade varit lättare att få dem att spana efter fågelspår efter att ha läst den här boken. Jag som vuxen är också väldigt förtjust i den här serien. Både upplägg, berättelser och illustrationer knyts ihop på ett så fint sätt och jag tycker också om att själva böckerna så tydligt knyts samman. Det är alltid spännande att se vad det är som ska letas efter den här gången, och hur de ska ta sig fram till sitt mål. Dessutom finns det ofta väldigt många saker att diskutera och prata om, för upplevelserna är ur barns perspektiv. Storasyster och lillebror är så söta ihop i sina matchande outfits och de tar alltid hand om varandra. Att det finns ett litet ”faktablad” med olika fågelarter och sedan ett pyssel där man kan göra fågelmat hemma, är en fin bonus.