Prinsen av Porte de la Chapelle
Bok av Annelie Drewsen
"Idag är det lördag och jag ska fly från Sverige. Det låter helt skadat. Det borde inte finnas ord för det som händer nu. Men orden finns och allt är på riktigt."
Efter tre år i Sverige kliver Salar på tåget i Malmö. Han vet inte vart han ska, bara att han måste fly igen. Kanske kommer han aldrig mer att träffa Karin och Albin. Han har blivit en del av deras familj, gått i skolan och lärt sig språket. Sedan kom avslaget.
När tåget rullar över bron stänger Salar av mobilen. Han orkar inte förklara, orkar inte ta farväl. Under en farlig resa genom Europa försöker han förtränga sin svenska familj. Men vissa saker försvinner inte, hur mycket man än blundar.
Salar hamnar i Paris och det provisoriska tältlägret vid Porte de la Chapelle. Där möter han Najib, som hjälper honom att hantera det svåra livet som flykting i Frankrike. Bland råttor, rädsla och polisrazzior växer en vänskap fram.
En mörk och ärlig roman om en ung människa som slåss för sin värdighet i ett omänskligt system.
Prinsen av Porte de la Chapelle är en fiktiv berättelse som bygger på verkliga omständigheter. Annelie Drewsen har gjort omfattande research och intervjuat ungdomar som lever på gatan i Paris - många av dem med starka band till Sverige.
Salar lämnar Sverige efter tre år, efter att ha fått flera avslag på sin asylansökan. Bakom sig lämnar han sin svenska familj, Karin och Albin. Han åker utan att se tillbaka, för att smärtan ska hållas i schack.
AJ, vilken ungdomsroman. En känner verkligen smärtan som Salar känner och oklarheten hos Karin och Albin. Fan vad hemskt det måste vara att få avslag efter avslag och inte veta var en ska ta vägen.
Till skillnad från Cummins skildring av flykt i Amerikansk jord, är den här mycket mer finstämd. Den är inte stereotyp och skildringen känns mycket mer mänsklig.
AJ, vilken ungdomsroman. En känner verkligen smärtan som Salar känner och oklarheten hos Karin och Albin. Fan vad hemskt det måste vara att få avslag efter avslag och inte veta var en ska ta vägen.
Till skillnad från Cummins skildring av flykt i Amerikansk jord, är den här mycket mer finstämd. Den är inte stereotyp och skildringen känns mycket mer mänsklig.