Gäld till djävulen
Bok av Lisa Hågensen
Svenskarna härjar och Bohuslän brinner. Året är 1612 och en man tar djävulen till hjälp för att få tillbaka sin mördade hustru. De flyr upp till Svartevattnet på det vindpinade Bredfjället, men blir snart varse att djävulen inte gör någonting gratis.
År 2012. Julen nalkas och Ylva ligger på psyket och yrar. Läkarna står handfallna och pratar om psykos eller hjärnskada, men Railis efterforskningar tyder på att Ylvas tillstånd har med några gamla syskon att göra. Raili yppar motvilligt sina farhågor för bibliotekskollegan Solveig, och tillsammans börjar de nysta i en härva av lögner, mord och mystik. När Ylva drastiskt blir sämre trotsar de den rytande snöstormen och tar sig till Svartevattnet för att rädda hennes liv.
Ovetande om de dolda krafter som verkar där snubblar de rakt in i ett makabert skeende som obevekligt leder dem in i mörkret.
Gäld till djävulen är den andra fristående delen i serien om Raili och Ylva - en thriller med övernaturliga inslag som utspelar sig i Bohuslän. Första boken heter Hennes ögon blå och den tredje Rummet.
Lisa Hågensen föddes 1966 i Ljungskile, där hon fortfarande bor. Hon har arbetat som svetsare, ekonom, syv, lärarvikarie, elevassistent och bedrivit hästavel, men drömmen att skriva en bok har alltid funnits. År 2014 kom debutboken Hennes ögon blå och sedan dess har hon skrivit flera böcker i olika genrer.
Jisses så bra Lisa Hågensens Raili-och-Ylva-serie passar mig! I början av mars hamnade del två i pocketutgåva hos mig för recension. Gäld till djävulen kom ut första gången 2021. Fem år senare, den 15 mars 2021, har den alltså släppts i nyutgåva i pocket.
Bibliotekskollegorna Raili och Ylva är medtagna efter sina upplevelser i förra boken. Ylva hjälper en äldre man, Lasse, med nån sorts forskning på biblioteket under hösten. Plötsligt en dag är Lasse borta – och Ylva får nån sorts kollaps och hamnar yrande på psyket. Det verkar inte enbart handla om att hennes man har dött… Julen närmar sig när Raili och Solveig med benan börjar nysta i det hela. Raili kommer fram till att Ylvas mående har att göra med en äldre syskonskara inklusive Lasse som lever uppe i Svartevattnet. Och det är hos dessa syskon och deras barn som Raili, Solveig och Ylva så småningom hamnar – på självaste julafton. Där har nån under tidigt 1600-tal tagit självaste djävulen till hjälp. Det gör man förstås inte gratis, nåt som ska visa sig få återverkningar 400 år senare…
Den här gången kastas jag som läsare rakt in i handlingen. Jag gillar det, det funkar verkligen i den här boken. När saker och ting inte är så inlindade av en massa ord går det dessutom snabbt framåt – även Railis och Solveigs letande efter Lasse. Karaktärerna är också denna gång liksom skissartade, men ändå så levande. Författaren lyckas verkligen att efter några penndrag få igång min fantasi. Miljöerna som skildras lämnar även de en del åt mig själv. Det är kallt, snön yr, disken efter julmiddagen travas i högar. Och så denna märkliga samling människor som firar jul. Det är lite Agatha Christie över det hela, för människorna tvingas av vädrets (?) makter att tillbringa julaftonen tillsammans. Nån av dem är uppenbarligen inte god, kanske till och med en mördare. Nån av dem betalar också en skuld (gäld) till djävulen.
Även i uppföljaren är det kusligt så det förslår. Men den här gången är det kusligt hela tiden och det blir aldrig segt. Slutet är riktigt läskigt. Författaren har minskat sidomfånget till rimliga 325 i pocket. Det är alldeles lagom. Sällan brukar uppföljare vara lika bra som den första delen – om den första delen är bra. I det här fallet är uppföljaren, det vill säga del två, bättre.
Mitt omdöme blir det högsta.
Bibliotekskollegorna Raili och Ylva är medtagna efter sina upplevelser i förra boken. Ylva hjälper en äldre man, Lasse, med nån sorts forskning på biblioteket under hösten. Plötsligt en dag är Lasse borta – och Ylva får nån sorts kollaps och hamnar yrande på psyket. Det verkar inte enbart handla om att hennes man har dött… Julen närmar sig när Raili och Solveig med benan börjar nysta i det hela. Raili kommer fram till att Ylvas mående har att göra med en äldre syskonskara inklusive Lasse som lever uppe i Svartevattnet. Och det är hos dessa syskon och deras barn som Raili, Solveig och Ylva så småningom hamnar – på självaste julafton. Där har nån under tidigt 1600-tal tagit självaste djävulen till hjälp. Det gör man förstås inte gratis, nåt som ska visa sig få återverkningar 400 år senare…
Den här gången kastas jag som läsare rakt in i handlingen. Jag gillar det, det funkar verkligen i den här boken. När saker och ting inte är så inlindade av en massa ord går det dessutom snabbt framåt – även Railis och Solveigs letande efter Lasse. Karaktärerna är också denna gång liksom skissartade, men ändå så levande. Författaren lyckas verkligen att efter några penndrag få igång min fantasi. Miljöerna som skildras lämnar även de en del åt mig själv. Det är kallt, snön yr, disken efter julmiddagen travas i högar. Och så denna märkliga samling människor som firar jul. Det är lite Agatha Christie över det hela, för människorna tvingas av vädrets (?) makter att tillbringa julaftonen tillsammans. Nån av dem är uppenbarligen inte god, kanske till och med en mördare. Nån av dem betalar också en skuld (gäld) till djävulen.
Även i uppföljaren är det kusligt så det förslår. Men den här gången är det kusligt hela tiden och det blir aldrig segt. Slutet är riktigt läskigt. Författaren har minskat sidomfånget till rimliga 325 i pocket. Det är alldeles lagom. Sällan brukar uppföljare vara lika bra som den första delen – om den första delen är bra. I det här fallet är uppföljaren, det vill säga del två, bättre.
Mitt omdöme blir det högsta.