Dragoner
Bok av Gertrud Hellbrand
Mira Westman har svårt att tro att hennes morfar supit sig full i sin ensamhet, ramlat och dött av fallet. Men vad vet hon egentligen om hans tillvaro i det ensliga huset på landet? När Miras yngre syssling Ville därefter visar sig vara försvunnen växer misstankarna om att allting inte står rätt till i hennes barndomsby Hedsbro i Östergötland.
Det är maj, men i det spirande försommarlandskapet skymtar hemligheter och djupnande sprickor. Är grannarna på hästgården, Jerry och Patrik Hartley Lindskog, inblandade i Villes försvinnande? Kan Mira lita på sin gamla ungdomskärlek Adam, vars lillebror terroriserar bygden? Och vem kan ha velat se hennes morfar död? När Mira söker efter sanningen väcks minnen till liv och hon tvingas möta det mörker hon gjort allt för att förtränga.
Dragoner är första fristående delen i den nya spänningsserien Östgötasviten av kritikerrosade Gertrud Hellbrand. Boken utspelar sig i hästmiljö och är ett psykologiskt drama om ond bråd död, familjeband, kärlek, svek och svartsjuka.
Här hittar vi inte några utredande poliser, men läsaren blir genast varse om att faran är högst närvarande mitt i denna vackra hästgårdsidyll. Uppfriskande att lämna polisstationer och storstäder, och landa i en annorlunda och outforskad miljö.
Till en början är tempot relativt lugnt, bortsett från öppningsscenen, för att sedan växla upp spänningen ordentligt mot slutet. Skickligt och dynamiskt upplägg med flera olika berättarröster där Mira är den dominerande. Karaktärerna är intressanta och nyanserade, med trassliga familjeband och relationer vilket ger liv och trovärdighet till historien. Under den sista, och tredje delen, av boken ägnande jag mig åt regelrätt sträckläsning – trots att klockan med god marginal hade passerat midnatt.
Ser redan fram emot de resterande delarna i Östgötasviten!
Till en början är tempot relativt lugnt, bortsett från öppningsscenen, för att sedan växla upp spänningen ordentligt mot slutet. Skickligt och dynamiskt upplägg med flera olika berättarröster där Mira är den dominerande. Karaktärerna är intressanta och nyanserade, med trassliga familjeband och relationer vilket ger liv och trovärdighet till historien. Under den sista, och tredje delen, av boken ägnande jag mig åt regelrätt sträckläsning – trots att klockan med god marginal hade passerat midnatt.
Ser redan fram emot de resterande delarna i Östgötasviten!