Liknande böcker
Himlabrand
Bok av Moa Backe Åstot
Ántes liv har präglats av de samiska traditionerna. För honom är det självklart att han, som familjens enda barn, ska fortsätta arbetet med renarna. Men plötsligt finns det något annat där, något som pockar och drar. Känslorna för bästa kompisen Erik har utvecklats till något större. Men vad skulle alla andra säga om de visste? Föräldrarna, släktingarna, klasskompisarna? Går renskötarlivet att kombinera med det liv Ánte vill ha? Och Erik, vad känner han?
En berättelse om arv, släktrelationer och ett uråldrigt band till det som varit. Men också om förväntan, värme, om känslor som går som elektricitet genom kroppen. Himlabrand handlar om att välja vad för slags liv man vill leva, och Ánte ger en röst åt alla dem som - oavsett anledning - tvingas gå emot strömmen och vara modiga.
Moa Backe Åstot, född 1998, är renägande same och bor i Jokkmokk. Himlabrand är hennes romandebut.
Boken har fått ett väldigt fint mottagande sedan den släpptes i januari och jag har sett många som förvånas över att det är Moas debutroman. Jag kan stämma in i den hyllningskören för det är en väldigt fin bok med ett välavvägt språk och många klockrena formuleringar. På sidan 20 känner jag den första rysningen löpa genom kroppen, vid meningen: ”Hela himlavalvet flyttade in i kroppen.” Tycker det är oerhört skickligt gjort att lyckas bygga upp en sådan tät stämning på bara några få sidor. Jag läser vidare, jag måste. Boken är enkel, på sitt sätt. Lättläst. Luftig. Ändå drar jag ut på läsningen för att den ska räcka lite längre. Det samiska är skildrat med självklarhet och jag tycker mycket om att delar av dialogerna är på samiska och att de inte översätts. Jag lär mig, allt eftersom, utan att för den skull bli skriven på näsan.
Boken handlar om identitet, förväntningar och normer. Det finns en härlig hoppfullhet i att den här generationen av unga kräver sin plats och vägrar kompromissa. Varför skulle man inte kunna vara homosexuell och renskötare? Ántes gudfar är också gay, men han fick ta sin tillflykt till storstaden för att känna att han har plats att vara den han är. Ánte går inte med på de villkoren. Han vill inte släppa taget om något som han älskar. Varför skulle han?
Boken behandlar också rasbiologi, och det svenska, mörka arvet som ingen borde blunda för. Ändå får vi inte veta mycket om det i skolorna. Vad händer med en människa när den tvingas lämna allt för att sedan pressas in i en snäv mall? Att få höra att din kultur, ditt språk, din mytologi är ful och smutsig? Det skapar ringar på vattnet genom generation efter generation och blir del av ett arv som jag tycker Moa lyfter på ett bra sätt i boken. Eftersom kärleken är huvudfokus genom boken - svindlande ungdomsförälskelse - så blir inga delar av handlingen för tunga utan jag tycker att allt är väldigt välbalanserat. Högsta betyg från mig, ni som inte läst: gör det!
Boken handlar om identitet, förväntningar och normer. Det finns en härlig hoppfullhet i att den här generationen av unga kräver sin plats och vägrar kompromissa. Varför skulle man inte kunna vara homosexuell och renskötare? Ántes gudfar är också gay, men han fick ta sin tillflykt till storstaden för att känna att han har plats att vara den han är. Ánte går inte med på de villkoren. Han vill inte släppa taget om något som han älskar. Varför skulle han?
Boken behandlar också rasbiologi, och det svenska, mörka arvet som ingen borde blunda för. Ändå får vi inte veta mycket om det i skolorna. Vad händer med en människa när den tvingas lämna allt för att sedan pressas in i en snäv mall? Att få höra att din kultur, ditt språk, din mytologi är ful och smutsig? Det skapar ringar på vattnet genom generation efter generation och blir del av ett arv som jag tycker Moa lyfter på ett bra sätt i boken. Eftersom kärleken är huvudfokus genom boken - svindlande ungdomsförälskelse - så blir inga delar av handlingen för tunga utan jag tycker att allt är väldigt välbalanserat. Högsta betyg från mig, ni som inte läst: gör det!