1794
1794
Bok av Niklas Natt och Dag
1794 är den andra boken i Bellman Nori-trilogin av författaren Niklas Natt Och Dag. Den utspelar sig i Stockholm år 1794 och handlar om mordet på en ung kvinna. Hon hittas död efter bröllopsnatten och hennes sörjande mamma försöker övertala polisen att utreda dotters död. Det brutala dödsfallet leder till en mörk och grotesk värld.
Eftersom jag visste vad jag hade att vänta, när det kom till Niklas Natt och Dags språk och detaljrikedom hade jag lättare att komma in i uppföljaren till 1793. Det är fortfarande väldigt detaljrikt och Natt och Dag räds verkligen inte för att använda det mörka och äckliga från tiden och det är också väldigt tydligt hur mycket research som gått in i den här bokserien.
Ändå blir jag inte riktigt lika fast den här gången. Kanske är det för att det ibland känns som att det är lite väl mycket mörker, bara för mörkrets skull, men jag vet inte. Jag tror att det mest beror på att jag tyckte så oerhört mycket om första boken, att 1794 har svårt att nå upp till samma nivå bara för att jag vet vad jag har att vänta mig.
Martin Wallström som uppläsare är perfekt för den här boken, och jag sitter väldigt ofta med andan i halsen när jag lyssnar. Hade jag läst den som fysisk bok är jag inte säker på att jag hade kommit framåt efter ett tag, när det blir för mycket olycka och vidrigheter, men att lyssna på den fungerar alldeles utmärkt.
Det är ett relativt stort persongalleri och jag är glad över att få återse både Mickel Cardell och Anna Stina Knapp, då jag tyckte mycket om dem i förra boken. Mickel Cardells burdusa och rättframma sätt är en frisk fläkt som ofta lättar upp i misären och Anna Stina Knapp är lika mycket en frisk fläkt i den annars mansstinna 1700-talsskildringen. Det finns visserligen en hel del andra kvinnor med, men de andra främsta karaktärerna är alla män.
Första delen av boken följer vi ett spännande livsöde för adelssonen Erik, som blir kär i någon som står under hans rang och som föräldrarna inte kan acceptera. Istället följer han med sin kusin till fjärran land och där träffar han någon som egentligen cementerar hans öde och som egentligen är anledningen till att hela den här boken blir så mörk och obehaglig som den blir. Jag tycker om att den delen särskiljer sig från de andra i berättarstil, då den är skriven i jagform medan de andra tre delarna är skriven ur tredjepersonsperspektiv, det gör det snyggt och ännu mer gripande att följa Eriks öde. I de efterföljande delarna är det Cardell och Knapp, samt Emil Winge. Jag tycker väldigt mycket om att Cecil Winges bror har en plats här, eftersom jag tyckte mycket om just Cecil i första boken. Emil Winge är en väldigt spännande karaktär också, och det skrivs in snyggt.
Alla delarna knyts samman på ett snyggt sätt, men det är samtidigt tydligt att det inte är slutet, att det ska komma en tredje bok för det är ett ganska abrupt cliffhangerliknande slut. Men jag längtar ändå efter att få veta vad som händer i den avslutande delen i trilogin.
Ändå blir jag inte riktigt lika fast den här gången. Kanske är det för att det ibland känns som att det är lite väl mycket mörker, bara för mörkrets skull, men jag vet inte. Jag tror att det mest beror på att jag tyckte så oerhört mycket om första boken, att 1794 har svårt att nå upp till samma nivå bara för att jag vet vad jag har att vänta mig.
Martin Wallström som uppläsare är perfekt för den här boken, och jag sitter väldigt ofta med andan i halsen när jag lyssnar. Hade jag läst den som fysisk bok är jag inte säker på att jag hade kommit framåt efter ett tag, när det blir för mycket olycka och vidrigheter, men att lyssna på den fungerar alldeles utmärkt.
Det är ett relativt stort persongalleri och jag är glad över att få återse både Mickel Cardell och Anna Stina Knapp, då jag tyckte mycket om dem i förra boken. Mickel Cardells burdusa och rättframma sätt är en frisk fläkt som ofta lättar upp i misären och Anna Stina Knapp är lika mycket en frisk fläkt i den annars mansstinna 1700-talsskildringen. Det finns visserligen en hel del andra kvinnor med, men de andra främsta karaktärerna är alla män.
Första delen av boken följer vi ett spännande livsöde för adelssonen Erik, som blir kär i någon som står under hans rang och som föräldrarna inte kan acceptera. Istället följer han med sin kusin till fjärran land och där träffar han någon som egentligen cementerar hans öde och som egentligen är anledningen till att hela den här boken blir så mörk och obehaglig som den blir. Jag tycker om att den delen särskiljer sig från de andra i berättarstil, då den är skriven i jagform medan de andra tre delarna är skriven ur tredjepersonsperspektiv, det gör det snyggt och ännu mer gripande att följa Eriks öde. I de efterföljande delarna är det Cardell och Knapp, samt Emil Winge. Jag tycker väldigt mycket om att Cecil Winges bror har en plats här, eftersom jag tyckte mycket om just Cecil i första boken. Emil Winge är en väldigt spännande karaktär också, och det skrivs in snyggt.
Alla delarna knyts samman på ett snyggt sätt, men det är samtidigt tydligt att det inte är slutet, att det ska komma en tredje bok för det är ett ganska abrupt cliffhangerliknande slut. Men jag längtar ändå efter att få veta vad som händer i den avslutande delen i trilogin.
Rekommenderas för den som är intresserad av historia