Mitt (inte så) perfekta liv

Det jag har med mig sedan Kinsellas tidigare böcker är att de är fulla av humor, kärlekstrassel och karriärssnack. Det finns till viss del även i den här boken men jag saknar en del humor. Det kan ju vara så att jag har ”växt” ifrån den här typen av böcker men jag vill inte gärna tro det. Kinsella var ändå en favorit under så många år. Överlag följer boken i alla fall ungefär samma struktur som jag är van vid och vi får följa Kate som lever ett helt annat liv än det hon visar utåt på Instagram. Att hon blir av med jobbet tvingar henne dock att tänka om och tänka nytt, ta vara på det hon har i stället för att gräma sig över det hon inte har. Det här är något som känns aktuellt i samhället. Många lever med en polerad yta och gör allt för att inte visa sina misslyckanden. På det sättet var det befriande att läsa om vad som hände Kate, och hur hon tog sig vidare i livet. Kate är också en väldigt lätt karaktär att tycka om och känna med. Hon är som en kompis.

Givetvis hade vi en gnutta kärlek i boken också. Jag fastnar inte omedelbart för Alex, men jag förstår vad det är som gör att Kate gör det. Det är mycket förvirring och missförstånd såklart men samtidigt en charmig berättelse. Förutom detta tyckte jag mycket om relationen mellan Kate och Demeter, som verkligen utvecklades och blommade. Vi fick se en helt annan sida av Demeter till slut och det är också något viktigt att ha med sig. Allt är inte alltid som det ser ut att vara, men det är lätt att döma någon på förhand.