Mio, min Mio

Den här boken skulle jag vilja ge två betyg. Ett toppbetyg till illustrationerna från Johan Egerkrans och ett inte bra betyg till texten. Det känns nästan tabu att inte tycka om Astrid Lindgrens språk. Precis som titeln antyder så är boken skriven med anaforer. Utan anaforer skulle boken vara betydligt kortare, betydligt kortare skulle boken vara utan anaforer. Typ så. Både jag och min son ledsnade så det slutade med att jag uteslöt alla upprepningar när jag läste högt.

Historien är spännande och bitvis ganska läskig. Det är en barnbok men väldigt mycket tragik. Boken börjar med att vi får följa Bengt som blivit adopterad men inte är önskvärd hos adoptivföräldrarna.
Jag rekommenderar boken för de fantastiska illustrationerna av Egerkrans.